Skivrecension

Svävande rottrådar

Träden

Träden

Skivbolag: Subliminal Sounds/Border
Recenserad av: PM Jönsson

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Jag har sett Träden – tidigare Träd, Gräs och Stenar – spela flera av låtarna här vid två tillfällen och lyssnat på en liveskiva inspelad i London men blir ändå paff av kraften i musiken. Fjolårets album Tack för kaffet var ett hopkok av inspelningar och ett avsked till originalmedlemmarna Torbjörn Abelli och Thomas Mera Gartz. Den var också bra, men Träden är ett nytt kapitel, två olika trummisar i och för sig, men musik som känns sammanhållen på ett annat sätt.
På samma sätt som namnbytet visar att det inte är det gamla bandet tar också musiken nya steg, men roten är densamma. Skivan startar med den förlängda, episka nytolkningen av När lingonen mognar från Harvesterplattan Hemåt. Jakob Sjöholm sjunger Thomas Tidholms text, Reine Fiskes elgitarr gnistrar och det är en sån där Träden-låt som skulle kunna pågå i minst en halvtimma. Flera låtar är jam på ungefär tio minuter.
Tamburan är magisk. En varm, hypnotisk bas- och trumrytm av Sigge Krantz och Nisse Törnqvist visar vägen, Fiskes och Sjöholms gitarrer svävar fram. Det är så bra att jag knappt finner några ord! Hymn har ett liknande lugn, Kung Karlsson (tillägnad nyligen bortgångne Ove Karlsson från Arbete och Fritid) och den avslutande Det finns blått är ruffigare – den sistnämnda en av fem låtar med Hanna Östergren bakom trummorna.
Träden liksom tidigare inkarnationer som International Harvester har i huvudsak spelat instrumentalmusik. Men det kan vara värt att även lyfta fram att många låtar har sång. Förutom När lingonen mognar gillar jag Å nej, med text av Mats G Bengtsson (Blå Tåget, Tårtan med mera) och inte minst Hoppas du förstår där Jakob Sjöholms enkla men träffsäkra text samsas med en vemodig melodi och indisk känsla när Reine Fiske spelar det indiska instrumentet esraj.