Lionel Loueke

Dela den här recensionen:

Om han var ett stjärnskott för tio år sedan är det kanske inte riktigt på sin plats att här tala om kometkarriär. Hur som helst så är gitarristen, kompositören och sångaren Lionel Loueke namnet på mångas läppar i dag. Det är ingen tillfällighet att han medverkar på trumslagaren Jeff Ballards nya skiva (också den recenserad i det här numret av Lira), spelar med Chick Corea & Steve Gadd, Marius Neset, Laura Mvula och många andra.
Här är den Beninfödde Loueke med sin egen musik, närmare och intimare än nånsin, klokt och varsamt producerad av Robert Sadin. Om Loueke rör sig gränslöst mellan olika musikaliska världar så återspeglas det också i den grupp skickliga musiker han och Sadin samlat omkring sig i studion i Paris, från slagverkaren och berimbauspelaren Cyro Baptista till baslegendaren Pino Palladino, saxofonisten John Ellis och violinisten Mark Feldman.
Femton original, framförda av Loueke med den omisskännliga rösten och det lika omisskännliga gitarrspelet, ibland utan uppbackning, ibland med bara en eller två andra instrument, någon enstaka gång i septettformat. Det är avskalat, mjukt rytmiskt, varmt melodiskt och tämligen oemotståndligt. En mycket vacker skiva.