Skivrecension

Rootsrock

John Hiatt

The eclipse sessions

Skivbolag: New West/Border
Recenserad av: Mark Andersson

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Med molande akustisk melankoli och nyfunnen berättarkraft var 2014 års Terms of my surrender ett rättmätigt syskon till John Hiatts allra finaste giv, Crossing muddy waters tillika en storstilad återkomst efter ett 2010-tal bestående av en hel hoper av mer eller mindre pliktskyldiga och ojämna albumhistorier.
Nya The eclipse sessions är konstruerad med samma starka byggstenar, men ser dessvärre också artisten falla tillbaka i ett definitionslöst lunk.
Nog för att Hiatt här stundtals lyckas frammana en hotfull skymningsstämning som sällan eller aldrig har varit så här påtagligt närvarande i artistens musik. Hiatt målar med olycksbådande och suggestiva penseldrag, som färgar ljusglimtar som Aces up your sleeve, Over the hill, All the way to the river och Nothing in my heart i sprucket midnattsblått.
Synd bara att artisten lika ofta lyckas fastna med båda fötterna i ett segdraget traggel som också tar udden av albumets finare stunder. Visst, det bor fortfarande så mycket högkvalitativ rutin i Hiatts penna att han aldrig stupar med huvudet före. Men genom att inte renodla uttrycken faller The eclipse sessions alltjämt på mållinjen för vad som hade kunnat vara en tung sentida karriärmarkör i en redan rik albumkatalog.