Leyla McCalla

Dela den här recensionen:

”You keep telling me / To climb this ladder / I’ve got to pay my dues / But as I rise / The stakes get higher / I’ve got the capitalist blues / And if I give every­thing / I won’t have much more to lose.”

Leyla McCalla är frustrerad. Över kapitalismen, över de växande klyftorna mellan fattiga och rika, över jakten på social status. På sitt tredje album har hon blivit ännu mer politisk än tidigare och ger röst åt alla dem som på ett eller annat sätt blivit lämnade kvar, blivit undanskuffade och marginaliserade. Hon slår an tonen redan från start med titelspåret The capitalist blues och följer upp med Money is king, skriven av trinidadiske calypsosångaren Growling Tiger redan 1935.

I Aleppo sjunger hon om bomber som släpps i fredens namn och i Heavy as lead väver hon samman de egna upplevelserna av dotterns höga blyhalter i kroppen med en nationell hälsokris som ingen vill ta ansvar för.

Det är i allra högsta grad en protestskiva, men framförd med en mjuk röst och ett musikaliskt anslag som får lyssnaren att sänka garden. Leyla McCalla utforskar med stor lust hemstaden New Orleans rika traditioner och serverar en varierad blandning av svängig zydeco, calypso och rhythm’n’blues kryddat med musikaliska traditioner från Haiti och Brasilien. Hon lämnar visserligen cellon helt därhän, men kompenserar med energiskt banjo- och elgitarrlir. Med The capitalist blues visar McCalla att hon är en strålande låtskrivare, sångerska och multiinstrumentalist, men framför allt att hon är en av sin generations viktigaste röster.