Per Störby Jutbring

Dela den här recensionen:

I väntan på Per Störby Jutbrings ”riktiga” andra soloskiva (kommer i april) bjuds vi på en livekonsert från Kulturhuset i Stockholm. Sju spår, varav tre är nyskrivna (Framework, In between nights, Arp), resterande hämtade från solodebuten samt hans film- och tv-skapande.
Och visst märks det att Störby Jutbring är en soundtrackmänniska. För det de här kompositionerna har gemensamt är att de alla söker efter ett sammanhang – de formligen skriker efter att bildsättas, att få berätta sina historier.
Minimalism samsas med överdåd, klanderfritt framfört av, bland annat, kompanjonerna från New Tide Orquesta. Den tyngsta referenspunkten är och förblir det Max Richterska samspelet mellan ljuva stråkar och repetitivt klättrande pianoslingor, men mer utmanande delar får också plats. Det är konstant vacker och ofta bedårande melankolisk musik att sjunka djupt in i, men här och var sladdar det in i en lätt känsla av profillöshet, och ibland känns det lite väl referenstungt. En musikalisk kuliss som då och då fortfarande saknar en leading lady eller en tydlig handling att spela mot.