Skivrecension

Folkliga vaggvisor

Margarete Nordmoen

Skal du langt

Skivbolag: Ta:lik
Recenserad av: Anne Brügge

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

En vaggvisa kan vara så mycket. Inte bara i Norge finns visan som egentligen varnar älskaren att ”gubben er heme”. Så klart har Margarete Nordmoen valt denna visa om en olydig, möjligen tvångsgift kvinna. Här är rösten lite vass för att gå igenom timmerväggen.
Bånsuller däremot är sövande på allvar och den sjungs a cappella. Inga instrument i barnkammaren. Och när ett barn (bån) är på väg att somna, blir sången mjukare och dras ut litet enformigt: ”Sullan bån og sullan bån …”. Vem känner inte igen den underliggande frågan: Räcker det nu, sover barnet? Långdragenheten är en utmaning för sångerskan men hon klarar den förnämligt.
I texthäftet försvarar Nordmoen de traditionella visorna mot angrepp som förekommer om tillbakablickande. Repertoaren är förklaring nog. Här är ingen fylleromantik, inget skämtsamt kvinnoförakt. Älskande möts som i alla tider.
I sången Skal du langt med två röster, Annar Nohre By med mjuk mansröst följer med på den symboliska färden. I backar och på steniga vägar, över fjället och i dalen, ”Da vil jeg deg følge og gå ved di side / Når vi går sammen blir vegen ei lang.”
Han är också med i Lengsel, å lengsel, om de älskande, sjömannen i storm och den som väntar på land. Slutet överraskar. Han och jag är plötsligt utbytt mot hon. ”Nå er hun lykkelig, nå er hun hans brud.” Inga indikationer om ironisk sorg finns, sången är munter.
Det påminner om Lina Sandells sorgligaste sånger, som alltid vänds till förtröstan för att inte störa allmänheten. Bara svårigheterna får formuleras, så är det bra sen.
Så rart slutar inte skillingtrycket Jeg går i tusen tankar. De får inte varandra. Om de inte alls hade träffats, hade allt varit lugnt, men nu får sångaren ensam slå upp sitt tält i ödemarken och lyssna till skogens svar.
Utsökt bygger de båda musikerna, violinisten Vegar Vårdal och gitarristen Annar Nohre By, ett rum runt rösten och där är trösten: Sången, suckarna, rimmen. Samspelet är gott mellan de tre.
Margarete Nordmoen tackar visornas insamlare, levande och döda, och hon nämner särskilt Atle Lien Jensen som gjort materialet tillgängligt genom sina böcker. Vi lyssnare får tacka för att alla förmedlares namn och platser anges och att själva sångtexterna är med.