Cæcilie Norby

Dela den här recensionen:

Cæcilie Norby sjunger formidabelt, både i betydelsen fenomenalt och att hon formar sångerna till sina. Fast låt mig börja med de övriga: Nicole Johänntgen, saxofon, och Hildegunn Øiseth, trumpet, spelar starkt och genomträngande ihop men också med bestämda respektive klara toner var för sig. Pianisten Rita Marcotulli lägger än fundersamma och än rytmiska harmonier bakom sången. Lisa Wulff driver på och får kontrabasens toner och i sin tur musiken att gunga. Dorota Piotrowska trummar med mjuka, elastiska handleder.
Fem individer – ja, individualister – som bildar en samspelande orkester. Inte blir det sämre heller av att mångslagverkaren Marilyn Mazur gästar med ännu fler, väl avvägda ljud och rytmer i fyra spår. Alla är kvinnor, vilket skulle poängteras: att det i dag finns många skickliga kvinnliga jazzmusiker från länder som Schweiz, Norge, Italien, Tyskland, Polen, Danmark (just dessa musikers  hemländer) och överallt.
Även de sånger som danska sångerskan Cæcilie Norby valt att tolka har kvinnliga upphovspersoner. Olika sorters sånger som kräver olika sorters tolkningar. Norby sjunger mjukt och stilla, snabbare och svängigt, tuffare och funkigt. Mest imponerande är att hon får Big yellow taxi (av Joni Mitchell), All at once (Bonnie Raitt) och Will you still love me tomorrow (Carole King & Gerry Goffin) att inte bara passa till jazzmusik utan hon förvandlar dem till jazzlåtar. Fler kompositörer: Rickie Lee Jones, Abbey Lincoln, Nina Simone …
Också tre spår med egna låtar, som visar att Norby själv har utvecklats till en allt skickligare kompositör. Naked in the dark blir någon slags jazzsoulfunk där bas och piano betonar rytmen, First conversation är en underbar pianoballad och Puzzled (skriven med Marcotulli) skyndar framåt afrolatinsvängigt med snabba, hoppiga toner i såväl Norbys röst – hör hennes scatsång! – som basen och extra percussion.