Siri Karlsson

Dela den här recensionen:

Duon Siri Karlsson har alltid stått för något helt eget inom den svenska folkmusiken och deras senaste skiva Shake shake love är inget undantag. Den har spelats in under tre intensiva dygn i en studio i Berlin och det elektroniska sound som jag förknippar med staden är också högst närvarande. Inte sällan förs tankarna till de lågmälda instrumentala styckena på David Bowies Berlin-trilogi, eller till Vangelis suggestiva Blade Runner-soundtrack.
Förutom Cecilia Österholms tenornyckelharpa, Maria Arnqvists saxofon och båda medlemmarnas sång har Arnqvist även spelat och skruvat på en hel del syntar. Resultatet är magiskt.
Duon har dränkt sitt täta samspel i effekter och skickat ut det i rymden. Syntarnas feta basar, karga landskap och aggressiva melodier manar fram känslan av att landa på en övergiven planet, men det elektroniska gifter sig på ett naturligt sätt med nyckelharpan och saxofonens akustiska klanger. Låtarna rör sig mellan improvisationer, låtspel och sånger, oftast med engelska texter och med element av såväl svensk och amerikansk folkmusik som jazz, ambient och psykedelisk progrock. Allt mästerligt genomfört.
Stundtals är det väldigt massivt och storslaget, men den övergripande känslan jag får är ändå något slags ensamhet och längtan. Musiken präglas av en stark nerv och närmast desperat angelägenhet. Ett meddelande från yttre rymden om kärlekens betydelse som motkraft i svåra tider.