Sofie Livebrant

Dela den här recensionen:

Senast jag djuplyssnade på Sofie Livebrant låg hennes strålande vackra hyllning till den amerikanska 1800-talspoeten Emily Dickinson i spelaren. Sedan dess har Livebrant tonsatt Jeanette Wintersons roman Lighthousekeeping (Fyrväktaren), som också blivit filmdokumentären Sånger från havet.
Kanske är den rena tematiken att föredra framför den vildvuxna, aningen för spretiga Secrets, där rader av vänner kliver in i Livebrants kök med sina instrument.
Det finns ganska höga anspråk inbyggda i den här musiken, de ganska ordrika texterna och Livebrants egen poetiska programförklaring om att till exempel ”hänga i limbo mellan tyngden och nåden”.
Hon gör vackra melodier, vilar gärna på ackordet och låter det bära en lång följd av ord. Jag tvivlar inte på allvaret eller den poetiska längtan i Livebrants ljusa och vackra röst, men tycker att hon här lastar in för mycket.
Här dyker Simone Veil upp, Virginia Woolf och förstås Emily Dickinson.
Sousou och Maher Cissoko sitter in på kora, Johan Lindström spelar pedal steel och Livebrant blandar svenska, engelska och en franska med väldigt spetsiga i:n, på några chanson-nummer. Det är en rikedom som inte riktigt gagnar saken. Sofie Livebrant är en fin musiker och sångare, men jag föredrar när hon begränsar sin spelyta.