ReBell

Dela den här recensionen:

Två saker tror jag är viktiga för gruppen ReBell. För det första, Carl Michael Bellman sjöng om sin verklighet då, i sin nutid, ReBell vill sjunga Bellman om sin verklighet nu, göra honom aktuell. För det andra, all stor musik var ny och modern när den skrevs, det gäller såväl Mozart som Bellman och nulevande Andrea Tarrodi till exempel. Så varför inte överföra epistlarna till nutida elektronik och estradpoesi? Traditioner måste förändras, om de fortfarande ska ha relevans, och här prövar ReBell att modernisera både orden och musiken.
ReBell består av duon There are no more four seasons, med George Kentros på fiol och Mattias Petersson på elektronik. De har tidigare på liknande sätt gjort upp med Heinrich Biber och hans Passacaglia i G moll och med Antonio Vivaldis De fyra årstiderna. Vidare hör vi sångerskan Qarin Wikström med röst, texter och syntar, och poeten Daniel Boyacioglu med röst och texter. Här klingar alltså sex av Fredmans epistlar på en nymodern vinylskiva, eller sju att ladda ner elektroniskt.
Drick ur ditt glas och Skruva fiolen i en Usel koja min Glimmande nymf! ReBell bryter upp Fredmans epistlar, betraktar dem, gör en radikal hopsättning och skapar en modern scen, där Carl Michael Bellman och hans texter och melodier fortfarande kan höras, fast nu i sällskap av aktuella situationsbeskrivningar, en processad fiol och elektroniska beats. Bellman drunknar inte i omgörningen, och sikten blir rent av klarare. Poeternas pennor är vässade. Vi blir indragna både i musiken och verkligheten. Ett återvändande, ett återanvändande, en uppfriskande nytändning där vi får syn på saker och allt är inte längre precis som förut. Bellman klarar en hel del.