Triller

Dela den här recensionen:

Trillers debutalbum Gryning var en av 2008 års allra bästa skivor, så det är en mycket efterlängtad uppföljare som nu äntligen landat hos mig. Även Ryttaren innehåller en hel del musik hämtad ur notböcker från 1700- och 1800-talen men också egenskrivna låtar. Arrangemangen är oerhört detaljrika och kvartettens gemensamma dynamik är makalöst tajt. En och samma låt kan därmed få många olika ansikten, från mjuk och stillsam på svag volym till ösig med tungt komp.
”Punkig kammarfolk” kallar gruppen sin musik, och det är ganska träffande. Det finns definitivt drag av klassisk kammarmusik, inte minst i Pontus Estlings rena klarinett-ton och Sheshti Johanssons fiol samt de stora dynamiska skiftningarna, samtidigt som gitarristen Erik Ronström och slagverkaren Jens Linell driver på rejält emellanåt.
Liksom debutskivan växer Ryttaren för varje lyssning, allt eftersom jag upptäcker fler och fler detaljer i låtarna, och jag kan konstatera att Triller har lyckats med bedriften att följa upp ett mästerverk med ännu ett. Men snälla, låt mig inte behöva vänta ytterligare fyra år på nästa Triller-skiva!

Britta Linell skriver:

29 sep 2012 kl. 08:13

Hoppas att ni kan få spelningar också för ni är ännu bättre LIVE

Svara