International Harvester

Dela den här recensionen:

Det är 17 år sedan Sov gott Rose-Marie och Hemåt gavs ut på cd. De två skivor International Harvester/Harvester släppte innan det experimenterande musikkollektivet — med Bo Anders Persson, Torbjörn Abelli och Thomas Mera Gartz som mest långlivade medlemmar — transformerades till Träd, Gräs och Stenar.

Samma år kom också en dubbel med tidigare outgivna inspelningar från bandets första fas, som Pärson Sound. Musik som förtydligade deras roll som pionjärer, inte bara i Sverige, utan även i ett internationellt perspektiv. En annan pusselbit är de tidiga inspelningarna med Bo Anders Persson som gavs ut på samlingen Love is here to stay (Subliminal Sounds, 2014).

När Silence nu ger ut Sov gott Rose-Marie och Hemåt ännu en gång är det som två femtedelar av en lp-box. Extramaterialet på cd-utgåvorna, den långa, magiska Skördetider och Hemåt är med nu också, tillsammans med låtar och jam inspelade i replokalen på Åsögatan, på Pistolteatern, Kafé Marx, Nacka Aula och andra platser.

Nacka Aula har en speciell klang i deras historia, det var där bandet spelade in mycket av sin bästa musik och det var där de samarbetade med Terry Riley i kompositionerna In C och Olson III.

Terry Rileys ande finns där, i de långa låtarna, musikaliska förlopp som upprepas och utvidgas.  Lyssna på den första extraskivan till exempel, med den långsamma Cellodron, en magisk version av Rose-Marie och nämnda Skördetider. Stråkarna är viktiga beståndsdelar, även på mer ruffiga låtar, som Gatorna vi gick. Velvet Underground är en parallell, även om International Harvester och dess inkarnationer hade en mer pastoral atmosfär. Det är som att musiken föds i stunden och omedelbart kommunicerar med allt runt omkring.

Förstasidan på Sov gott Rose-Marie är som ett lapptäcke. Skissartad, de prövar sig fram, Sommarlåten introduceras, som de senare kunde spela i en halvtimma, de ägnar sig åt politiska ”chants”, som Ho Chi Minh. De inspirerades av rock som Rolling Stones, och inte minst aktivist/poesi-bandet The Fugs, och det hörs ibland. På Hemåt finns kopplingar till svensk folkmusik och låtar som spelas än i dag.

Senast jag såg Träd, Gräs och Stenar startade de med När lingonen mognar och det mystiska bandet Goat har på senare tid hyllat förfäderna med att tolka Harvesters extatiska tranceversion av folkvisan Kristallen den fina.

”Det fanns ingen bättre musik någonstans. Så tyckte jag då och så kan jag fortfarande minnas det” säger Thomas Tidholm i en medföljande text. Idag, nästan femtio år senare, har musiken fortfarande en helt egen aura, Den existerar utanför tid och rum.