Joseph Arthur

Dela den här recensionen:

Joseph Arthur upptäcktes av Peter Gabriel 1996, vilket resulterade i skivkontrakt med dennes Real World Records. Sex år senare släpptes Arthurs tredje album, Redemption’s son, vilket blev något av ett genombrott för honom. Med skivan hittade Arthur sin egen röst, men man kan höra ett flertal inspirationskällor, från Gabriel själv, via Jimi Hendrix och Prince till Nick Drake. Plus lite Brian Wilson i sättet att arrangera sångerna.
Singer-songwritern Arthur spelar en stor del av instrumenten själv, och klär sångerna i varierade stilar och texturer. Honey & the moon är en popsång med rytmiskt komp och atmosfäriska syntsjok; långa Termite song är en drömsk, spejsad ballad; titelspåret genomskiras av koral-inslag och soulmentalitet; Nation of slaves är bearbetad psykedelia med distade gitarrer.
Från stämningsmässigt vackert (Favorite girl) till hotfullt påträngande (Permission), Joseph Arthurs personlighet och polariserande egensinne lyser hela tiden igenom.
Trots åren som gått känns Redemtion’s son fortfarande fräsch och originell. Med anledning av att det är 15 år sedan skivan kom, har skivbolaget släppt en jubilemsutgåva där bonus-cd:n Morning star ingår med nio tidigare outgivna sånger, vid sidan av originalskivans 16 spår. Det är anmärkningsvärt hur genomgående hög kvalitet kompositionerna och produktionen håller, med tanke på den högproduktiva period Arthur befann sig i – vid samma tid släppte han även fyra cd-singlar med totalt 19 låtar, senare utgivna av Real World som dubbelalbumet Junkyard hearts.