Gilberto Gil

Dela den här recensionen:

Det är svårt att bygga upp stora förväntningar på en skiva med en artist som varit verksam i över femtio år. Gilberto Gil har alltid varit produktiv, även när han var Brasiliens kulturminister dök det upp nya skivor. De senaste åren har han återförenats med sina gamla tropicáliavänner Gal Costa och Caetano Veloso och på OK OK OK tar den i dag 76-årige veteranen upp alla möjliga musikaliska trådar. Lite pop, rock, bossanova, samba, soul, jazz, reggae.
En mysig musikmix, inte dåligt, men mer behagligt än spännande. Vilket är precis vad man kan vänta sig kanske. Imponerande att han är så avslappnad. Det verkar så enkelt, både i ballader eller i en rockfärgad låt som Ouco. Men det Gilberto Gil behöver är en Rick Rubin eller en Joe Henry. En producent, ett bollplank, som kan hitta den där nerven, som finns där någonstans men sällan visar sig.