Katarina Hallberg

Dela den här recensionen:

Sångerskan Katarina Hallberg föll för Karin Boye när hon målmedvetet sökte efter litteratur att tonsätta. Det kunde knappast ha varit ett bättre val. Boyes texter är tidlösa och själsliga – och om man likt här applicerar en folkmusikaktig karaktär på dem, återuppstår de å det självklaraste i modern tid.
Genom Katarina Hallbergs vackra och rena röst gestaltas texterna så trovärdigt att det skulle kunna vara Boye själv som sjöng ut – melodierna följer och fraseras helt enligt ordens rytm. Cellisten Jonas Bleckman förser varje låt med just den substans de behöver, exempelvis genom svängiga komp och uttrycksfulla melodistämmor. I Dikten Javisst gör det ont (när knoppar brister) agerar Hallberg och Bleckman energiskt som duo där cellons rockiga komp bringar dikten en aggressiv karaktär, det blir effektfullt och lite teatraliskt.
Lasse Sörlin ramar finstämt in låtarna med bland annat barytongitarr, fiol, bouzouki och mandolin. I dikten Min hud är full av fjärilar sammanstrålar alla i en klangfylld symbios och texten underbyggs av ett längtande och frihetligt arrangemang. Det är självklart mycket spännande när dikter tonsätts och ges musikaliska uttryck, särskilt när det gäller en av landets mest berömda kvinnliga diktare. På denna skiva förenas poesi och musik på ett briljant sätt.