Skivrecension

Progressiv brittisk folk Lira Gillar

Lau

Midnight and closedown

Skivbolag: Reveal Records
Recenserad av: Jonas Linge
Publicerad: 22 Feb 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

I grunden engelsk och skotsk folkmusik på fiol, gitarr och dragspel, men progressivt utvecklat med tematiskt uppbyggda sekvenser där fiol och dragspel lösgör sig från det folkliga och i fronten gitarren, en rytmisk eller fri byggare av bärande enstaka toner instrumentalt eller i sången. Bruket av samplingar och elektronik förhöjer den musikaliska upplevelsen och blir en tillgång i uttrycket.

Medlemmarna Kris Drever, Martin Green och Adrian O’Rourke har åter samlats i studion med producenten John Parish (PJ Harvey, Eels, Sparklehorse).
Många har väntat, även jag. Den senaste utgivningen från Lau kom 2015. Sången är lika säregen och utpräglad som alltid från Kris Drever. Jag hör Dear Prudence i bakhuvudet redan i inledningen till första spåret. Det finns en klang i rösten som bär. Synd att texterna inte fanns i den digitala versionen, hade velat läsa dem också.

I bakgrunden finns dragen av den brittiska folkmusiken, främst i fiol och dragspel. Man blir tagen av de tunga avsnitten mellan mer lekande snabba reel-liknande teman. I Echolalia och Return to Portland vävs jag in på svagt upptrampade stigar i mörk snårig skog där elektroniken tar sitt fulla ansvar som guide. Den förstnämnda inleds och avslutas med korta ordlösa sångteman, och den andra, en mer utsvävande och stundtals valsliknande fyrtonsmelodi, är kanske det bästa spåret.

Det är spännande och helt i linje med Laus tidigare utgåvor. Också i Toy tigers hör jag tendenser i harmonik och melodier till The Beatles, varför vet jag ej. Hur mycket har producenten John Parish varit ansvarig för ljudbilden? Lyssnar vi på noterad musik eller är allt i grunden bara improvisation? När tryckte han på ”rec”? Frågorna kommer och den råa upplevelsen finns där, ibland motsägelsefull, men jag gillar det!

Jag vill höra denna grupp på konsert, se dem göra allt det svårtolkade på scen för att kunna få det bekräftat, att detta är trion som ska upplevas live.

Den progressiva ljudmiljö vi erbjuds av Lau har få motsvarigheter inom den folkliga akustiska traditionen. Bara att njuta!

Rättelse: I den tryckta versionen står att vi fortfarande väntar på första Sverige-spelningen. Lau spelade dock i Sverige redan 2011, i november, vilket nyckelharpisten Niklas Roswall minns: ”Jag hörde dem göra en fantastisk konsert i Järvsö. Sedan jammade vi och drack whisky hela natten i mitt hus, väldigt trevligt.”