Oi Va Voi

Dela den här recensionen:

Hela nio år har gått sedan senaste albumet, men Oi Va Voi har funnits kvar, och nu släpps till slut en ny skiva. Det som från början var ett till stor del klezmerinspirerat men redan då egensinnigt band har kvar ett sound som är svårdefinierat. Spår av östeuropeisk folkmusik finns, inte minst genom att klarinett, trumpet och fiol är de framträdande melodiinstrumenten, men en egendomlig rockig känsla genomsyrar flera låtar. Trummorna i öppningslåten känns nästan som elektroniska beats, och trumpeterna i Vanished world får mig att associera till Calexico. Det brittiska bandet har för vana att samarbeta med gästsångerskor, och den här gången heter hon Zohara och har en stark, expressiv röst. Flera låtar tenderar att på ett märkligt sätt byta karaktär ganska kraftigt, men det hela hänger ändå ihop på ett självklart sätt, inte sällan präglat av svepande violinmattor. Memory drop är en udda platta, minst sagt.