Fetén Fetén

Dela den här recensionen:

En skiva som är mer Taube än Taube själv, och vore jag Sven-Bertil skulle jag kasta mig över spanska duon Jorge Arribas, Diego Galaz och deras gästmusiker och göra något stort ihop. Förutom de övriga folkliga tongångarna från länderna kring Atlanten som hörs i melodierna från Ultramar känner jag även igen delar av en Victor Jara-visa, brittiskt sväng à la Penguin Café Orchestra och en klassisk gammal sailor’s hornpipe-melodi, i detta fall från Quebec. Jag tror nog att denna skiva till och med skulle kunna motverka sjösjuka.
Hur fick då duon ihop till denna ocean av trevlig musik? Jo, dels med en samling egna trevliga instrument med namn som dragspel, durspel, tvärflöjt, altflöjt, kaval, vissling, trattfiol, banjo, barytonfiol (är fullständigt okunnig om dennas storlek), cuatro, och ”silbido y gaviotas”. Det sistnämnda betyder vissling och fiskmåsar.
Galaz trakterar också vevlira på den så oerhört vackra Miña terra no corazón samt på flera låtar det underbart sköndarrande instrumentet serrucho, vilket innebär såg. De vänner till duon som kompletterar på slagverk, kontrabas, gitarr, trumpet, tuba, cello och gitarr, båt och val samt några andra minst lika spännande instrument som de tidigare nämnda ska också ha en eloge. Och sist men inte minst, vad vore en icke-Taubeskiva utan mandolin? Det fina med Fetén Fetén är att alla låtar låter som originalmusik från respektive geografiska område, men osedvanligt skickligt framfört och som en liten knorr till duons egna personliga infall.  Jag kände kärlek vid första öronkastet.