Skivrecension

Marilyn Mazur’s Shamania
Sällhörda ljud Lira Gillar

Marilyn Mazur’s Shamania

Marilyn Mazur’s Shamania

Skivbolag: Rare Noise Records
Recenserad av: Bengt Eriksson    
Publicerad: 27 maj 2019

Dela den här recensionen:

Sköljer en kvinnovåg över Danmarks jazzscen? Sångerskan Cæcilie Norby har tidigare satt ihop en orkester med kvinnliga jazzartister från olika länder; nu är det slagverkaren Marilyn Mazur som gör detsamma med gruppen Shamania. Tio kvinnor, inklusive Mazur, skapar som en jazzmusikverkstad på lek och allvar. Så kan resultatet beskrivas: den allvarsamma musikleken.

I grunden och ibland förgrunden hörs rytmerna. Förutom danskan Marilyn Mazur, som har förmågan att få till rytmer på vad som helst, finns Lisbeth Diers (Danmark) med på slagverk och Anna Lund (Sverige) spelar trummor. Rytmerna kan vara pådrivande men även skrapa eller smattra lite smått, blott klirra och plirra till. Så de blir mer av – eller lika mycket som – rytmiska ljud.

Också blåsarna – saxofoner spelas av Lotte Anker (Danmark) och Sissel Vera Pettersen (Norge), trumpet och gethorn av Hildegunn Øiseth (Norge) och trombon av Lis Wessberg (Danmark) – utforskar tonerna som både toner och ljud. Likadant med Josefine Cronholm (Sverige), den vokala instrumentalisten snarare än sångerskan, som sjunger såväl toner som ljud, oftare utan än med ord. Makiko Hirabayashi (Japan) kompletterar med stilla, lätta toner och ljud från klaviatur och Ellen Andrea Wang (Norge) ordagrant bubblar på basen.

Det uppstår dessutom en musikverkstad i lyssnarens öron. Rytmerna-tonerna-ljuden far runt i mitt huvud och får mig att bli en lyssnande medskapare. Från vackert till nästan ovackert, melodiskt och spräck. Flera musiker ges egna solon – till exempel Cronholms jojk, kulning och scat på samma gång i Rytmeritual, Øiseths gethorn så passande direkt efter i Chaas, Mazurs egna rytmer och ljud på allt möjligt i Behind clouds och Ankers uppstudsiga saxofon, fräsande och viskande i Talk for 2 – men det är främst samspelet mellan de olika blåstonerna som fortplantar lekfullheten. Som ett skavande vänslande.

Jag lyssnar och ler. Det blir många leenden. Musikerna gör skäl för gruppens namn, alltså Marilyn Mazur’s Shamania. Samtliga måste vara musikaliska shamaner.


Fler recensioner

Annonser