Paolo Fresu, Richard Galliano, Jan Lundgren

Dela den här recensionen:

Tre musiker med olika rötter och traditioner gör sin tredje skiva ihop med en blandning av egenkomponerade låtar och tolkningar av andras. Således hörs här musik med italienska förtecken genom trumpetaren Paolo Fresus stilar, franska tongångar från dragspelaren Richard Galliano och slutligen en del svenskt genom pianisten Jan Lundgren. Fast ofta mer som en krydda än som huvudrätt. Huvudsaken är samspelet, gruppdynamiken, där de alla tre hämtar inspiration från varandra så att hemvisten kan vara flera, inte minst med tanke på att det också är en rejäl dos jazz både i komponerandet men också i inställningen hos musikerna. Ett lyhört lyssnande och plats för skapandet i nuet genom improvisation, där magin mellan de tre inte kan beskrivas som annat än magisk. De svarar fint på varandras idéer och ger nya impulser i en mjukt skiftande musik, som blir som balsam för själen. Vilsamt att ta del av utan att det blir menlöst. Med den skärpa de spelar med blir resultatet synnerligen smakfullt.