Rachele Andrioli & Rocco Nigro

Dela den här recensionen:

Rachele Andrioli verkar inledningsvis vara den typen av sångerska som har femtio år av självupplevd smärta i bagaget, står vid stranden av Medelhavet och sjunger till sin man som är ute till havs i en storm – och han hör henne.

En kraftfull röst alltså, som så småningom visar sig vara av det mest ekvilibristiska slaget. Bra bevis på detta är Lu Cunigghiu, som börjar långsamt och slutar snabbare än en Ferrari. Andrioli är dessutom fenomenal på olika typer av tamburiner, samt förgyller denna bitvis magiska skiva med övertonsflöjten zumpettana.

Lika skicklig är i princip hennes dragspelare Rocco Nigro vars fingrar funkar lika bra i snabba passager som i de stillsammare mångfingrade ackorden. Repertoaren är en mix av traditionellt och eget och den röda tråden är turkos, vilket innebär södra Italien och en bit ute till havs. Sångerna sjungs på dialekt men italiensk översättning medföljer skivan, som är Andrioli och Nigros tredje tillsammans.