Skivrecension

Cockney-jazz möter nordafrikanskt

Jah Wobble & MOMO

Maghrebi jazz

Skivbolag: Jah Wobble Records
Recenserad av: Timo Kangas

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Jah Wobble var den Miles Davis-diggande basisten som satte pulsen i John Lydons post-Sex Pistols-projekt Public Image Ltd. Det är snart fyrtio år sedan och Lydon turnerar som bäst med dagens upplaga av PiL, medan Wobble för länge sedan sökt sig mot nya utmaningar och tackar nej till lukrativa rockjobb.
Över fyrtio album har det blivit, och samarbeten med alla från Sinéad O’Connor, Peter Gabriel, Brian Eno och The Edge till medlemmar från tyska krautbandet Can och musiker från jordens alla hörn. Jah Wobble var tidig med att utforska det vi i dag lite slarvigt kallar för världsmusik.
2018 innebär detta Maghrebi jazz, en egenproducerad platta, tillkommen hemma i London men med en global utblick som inte stannar vid en tandoori-takeaway. Tillsammans med Mark Layton Bennet (slagverk och trummor), George King (keyboards) och Sean Corby (trumpet och flygelhorn) rullar Wobble ut en nordvästafrikanskt färgad ljudväv med influenser från Marocko, Algeriet och Tunisien.
Wobbles musiker får sällskap av de Londonbaserade marockanerna MOMO (Music of Moroccan Origin) som består av Tahar Elidrissi (sång, slagverk, gimbri) och Hussan Nainia (gitarr).
Fem långa låtar som sammanlagt klockar in på 35 minuter och en lätt och ledig stämning. Jazzigt piano och karaktäristiskt wobblig bas (han fick sitt namn efter att polaren Sid Vicious sluddrade hans efternamn Wardle) möter det nordvästafrikanska i en naturlig musikmix. Wobble är så grundad i dubreggae och Mellanösterns musik att allt fogas samman utan ansträngning.