Skivrecension

Madjafalao
Afrikanskt

Le Tout-Puissant Orchestre Poly-Rythmo

Madjafalao

Skivbolag: Because
Recenserad av: PM Jönsson
Publicerad: 2 mar 2017

Dela den här recensionen:

Le Tout-Puissant Orchestre Poly-Rythmo var starkt präglade av Benin, eller Dahomey som landet kallades innan 1975, och musikscenen i metropolen Cotonou, men de spelade in många av sina skivor under sjuttiotalet i Lagos. Bandet – särskilt sångaren Vincent Ahèhehinnou – påverkades av afrobeat och idolen och förebilden var givetvis Fela Kuti. När de nu en andra gång återuppstår (förra gången resulterade det i skivan Cotonou Club) har ännu fler originalmedlemmar försvunnit, inte minst gitarristen/ledaren Mélomé Clément som gick bort för fyra år sedan. Men Ahèhehinnou kände att lågan inte hade slocknat och återigen tog han med sig sitt nygamla band till NIgerias kulturella huvustad och spelade in detta album.
Skivan startar strålande med titelspåret som har en melodi som studsar fram och ett eggande flås i blåset. Det går inte att jämföra med fornstora dagar – kolla in skivorna med äldre material som släppts på Soundway och Analog Africa – men i några minuter ger de åtminstone sken av att den polyrytmiska vodoufunken från sjuttiotalet inte är långt borta.
Resten av skivan har inte samma dragningskraft. Ett par sköna, fräsande gitarrsolon, som på läckert svängande Finlin Ho och Africa Lonlon sticker ut. Den snabba afrobeatlåten Wolou saboteras däremot delvis på grund av tråkig gitarr. Ojämnt. Hälften av låtarna är på gränsen till sömniga. Bra men utan att glänsa. Men jag hade absolut gärna sett dem live! Kan tänka mig att samtliga låtar är svettigare på en scen.


Fler recensioner

Annonser