Skivrecension

Solopiano

Keith Jarrett

La Fenice

Skivbolag: ECM/Naxos
Recenserad av: Rolf Bernskiöld

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

I februari premierades Keith Jarrett med Venedigs musikbiennals guldlejon för sitt livsverk. Utmärkelsen var tänkt att delas ut i samband med ett av pianistens sällsynta framträdanden, men konserten ställdes in av hälsoskäl. Det är lätt att tolka nysläppta La Fenice som kompensation, då den förevigades i samma stad 2006.

Som pianist och improvisatör spelar Keith Jarrett i en egen liga. Varenda fras är fullkomlig. Lägg till det en mästerlig ljudupptagning. La Fenice är förträfflig: precis som alla hans soloplattor. Skall jag anmärka på något gäller det bristen på överraskning. Konsertmallen är stöpt (atonal inledning, rytmiskt ostinato, lyrisk ballad, obligatorisk blues), men att skapelseprocessen urholkas ändrar inte det faktum att Jarretts fingrar sprudlar av idérikedom. I andra set förvånar Keith Jarrett genom att bryta med improviserandet och spela ett bländande vackert stycke från William S Gilbert och Arthur Sullivans opera Mikado. En annan godbit är extranumret Blossom som Jarrett spelade med sin europeiska sjuttiotalskvartett. LaFenice saknar dock den intima skörhet som återfinns på Creation (från 2014). En mer nyinspelad konsert hade förmodligen haft mer känslomässig tyngd.