Jitter

Dela den här recensionen:

Trion Jitter är Adam Pultz Melbye på bas, Sture Ericson på altsax och klarinett, Anders Lindsjö gitarr. Möjligen frijazz, helt säkert någon form av improvisation även om jag alltid tänker att den här typen av musik ska man se och höra på plats, när tonerna skapas, när rytmen stampar igång.
Kanske kan man dela upp den mesta frijazz och improvisationsmusik i två kategorier: dels den som handlar om att lyssna, intensivt och noggrannt. Dels den som handlar om kroppen, musiken man går in i och tappar bort sig, gungar, dansar eller diggar långt in i dimman. Möjligen beror det på avsaknaden av trummor men Jitter är impro-musik som oftast faller in i kategori ett: musik att lyssna på, musik där musikerna verkligen lyssnar på varandra, utmanar och hittar ingångar och utgångar tillsammans. Där tystnaden hela tiden är lika viktig som själva musiken.
Jitter bänder, vrider och vänder. Återkommer. Prövar, svajar lite fram och tillbaka. Plink plonk, plock plock, fjutt fjutt. Anfall, attack! Ger ett intryck av drama och dialog där den ene svarar på den andra och hela tiden höjer insatsen och vill ha mer och mer. Känslan är att allt ramlar ihop (utan att gå sönder), och att musikerna sedan hittar något speciellt i just det sönderfallet. Som sen plockas upp och sparas och bearbetas.
På Wikipedia beskrivs Jitter som ”den effekt som uppstår då ett förlopp som skall upprepas med jämna intervall inte sker i stabil takt”. Också det en möjlig beskrivning av den säregna musik som är Jitters.