Gaye Su Akyol

Dela den här recensionen:

En av låtarna som fastnar omedelbart på Gaye Su Akyols nya skiva är Hems˛erim memleket nire. Det är den enda låten som den turkiska sångerskan inte skrivit själv utan en sång hämtad från Baris˛ Manço (1943-1999), en av giganterna inom turkisk populärmusik. Han var en av de första som gjorde pop och rock på turkiska; slog sig fram i Belgien och Frankrike, gjorde tematisk, psykedelisk progrock och var en pionjär i Turkiet med syntar, disco och elektronisk musik överhuvudtaget. De sista tio åren av sitt liv blev han folkkär tv-personlighet, intervjuade folk, och reste till långt över hundra länder.
Hems˛erim memleket nire handlar om att känna sig hemma överallt och förutom den starka melodin och de lockande syntslingorna lyckas Gaye Su Akyol med att ta in låten i dagens turbulenta Turkiet. Det blir en sång mot nationalism, för ett öppet, globalt samhälle. Även musikaliskt är det en lyckad tolkning, hon moderniserar låten, med fetare syntmattor och ett snyggt, glassigt sound.
Hela skivan hittar hem, hon sjunger drömskt, men med pondus, låtarna växlar mellan Turkiet och väst, men är mycket mer än det i och för sig sympatiska psyk-pop-retrosoundet som Istanbulbandet Altin Gün (som spelade i Sverige i somras) ägnar sig åt.
Låtarna rymmer detaljer som fastnar, melodier som förenar och texter som lockar. Texterna, på turkiska, finns översatta till engelska i skivhäftet. Gitarristen Ali Güçlü Sims˛ek (även medlem i bandet Bubituzak) har en förkärlek för ett surfigt gitarrsound. Amerikanskt kan man tycka, men surfgitarrens pappa, Dick Dale, hade ju rötter i Libanon och hans stora hit Misirlou var en grekisk, eller kanske, turkisk, sång.
Det är mycket som fascinerar med Gaye Su Akyol. Hon har även en bakgrund som bildkonstnär och skivan är mer än musik, ett koncept, med feministiska symboler och frihetsbudskap.