Yilian Cañizares

Dela den här recensionen:

Yilian Cañizares sång och fiolspel låter vid ett första lyssnande som folkmusik, svensk folkmusik. Sedan börjar jag tänka världsmusik, för att slutligen landa i den obestämbara genre som ligger nånstans i korsningen mellan klassiskt, folklore och jazz/blues. Jag börjar tänka på Radio Vienna String Quartet och de extremt skickliga stråkmusiker som bland annat har spelat in skivan Calling you med Rigmor Gustafsson. En annan referens som dyker upp i huvudet när jag lyssnar mer är Esperenza Spalding, om jag byter ut fiolen mot en ståbas.
För likt Spalding trakterar Yilian Cañizares sina två instrument – fiolen och rösten – med en sammansmältande energi som skapar en helhet. Materialet är också varierat mellan eftertänksamma ”chansons” – där sången signalerar Latinamerika men där fiolen ibland låter som romsk restaurangmusik – och snabba melodier där fingerfärdigheten och hettan är det viktigaste. Dessemellan vokalövningar som låter som om de influerats av samisk jojk – och så plötsligt en fransk klassiker à la Edith Piaf. Det kan verka lite rörigt men är faktiskt inte det eftersom alla presentationer är skickligt framförda och befinner sig inom det ganska breda fält som kan kallas ”folkloristisk jazz”.