Pistol Annies

Dela den här recensionen:

Trion Pistol Annies har gjort två skivor, som på olika sätt synliggör nya klasserfarenheter i countrymusiken. Både musikaliskt och textmässigt är de välgörande frispråkiga. Miranda Lambert var väl etablerad när trion formerades. Sedan dess har även Ashley Monroe och Angaleena Presley gett ut soloalbum, där inte minst den senare gestaltat en klasserfarenhet under countryns traditionellt skötsamma arbetarklass.
Det har gått fem år sedan trions förra skiva, men nu har den tredje kommit. Ikonografiskt antyder Interstate gospel något nytt med ett omslag där sångerskorna poserar som mänskliga dryader. Det musikaliska uttrycket har blivit mindre utmanande, men lyriskt anknyter Pistol Annies till attityder som gruppen tidigare renodlat. I sånger som Cheyenne, When I was his wife och Got my name changed back finns inga illusioner om kärlek som varar eller oskuldens värde.
Puristerna må tycka att den instrumentala inramningen är rockig, men det är en felsyn. Pistol Annies är en del av countryns omdefinition genom stilintegration, en process som inleddes 1927. Bluesgitarren i Sugardaddy är en lika tydlig stilsignal som en pedal steel och lika väl integrerad i countrymusikens formspråk.
Interstate gospel övertygar, och Pistol Annies är inte några dryader.