Skivrecension

Mix av heavy metal, hårda rytmer och indonesiska klanger Lira Gillar

YngeI

Indonesia

Skivbolag: Insula & Abstract Tits
Recenserad av: PM Jönsson

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

På årets Clandestinofestival gjorde det experimentella bandet Zoo en minnesvärd spelning på Pusterviksbaren. Musik svår att beskriva. En mix av heavy metal, hårda rytmer och indonesiska klanger. Sångaren Rully Shabara är även bekant från duon Senyawa som turnerat i Europa flera gånger. Vid ett besök på en festival i Danmark för fem år sedan blev Yngel — Emil Palme och Taus Bregnhøj — så inspirerade av Senyawa att de senare åkte till Java vilket har resulterat i en kassett, utgiven av Insula, skivbolag och skivaffär, i Nørrebro.

Till viss del påminner det om collageskivorna som Sublime Frequencies gett ut med inspelningar från gator men även radiostationer, där stilar och uttryck från olika länder blandas helt ohämmat. Men Palme och Bregnhøj (båda gitarrister) har spelat in allt och de medverkar även själva på merparten av låtarna. Jag gillar det skarpt, kontrasterna berikar varandra och man får en inblick i  den musikaliska underjorden i Java. Inspelningarna är gjorda i Surakarta, Yogyakarta och Semarang.

Det börjar med gamelanmusik, gitarrerna kommer in efter ett tag och skapar andra klanger vid ett par tillfällen. Det är tydligt att det är Yngel som är gäster, de finns där, men tar ingen dominerande roll över musiken. Eller snarare kan man säga att det är möten på lika villkor. Lokala musiker spelar flöjt, bas, trummor och tjejerna i HMMM plockar fram både en melodisk poplåt och exploderar i aggressiv punk. Snyggt hur det flyter samman, låtarna glider in i varandra.

På b-sidan finns en sekvens där gitarrerna går in i gamelanklanger och så dyker bandet Sawung Galih (Chicken Spirit) upp som spelar traditionella slagverksinstrument som angklung och trollar fram en suggestiv melodi. En annan musiker spelar på en hemmagjord gitarr. Nämnda röstkonstnär Rully Shabara från Zoo och Senyawa hälsar också på, då är det mer improstuk på gitarrerna; han sjunger, väser och skriker. Alltsammans ringas in med gamelanmusik. Cirkeln sluts.