Fred Åkerström

Dela den här recensionen:

Cd och dvd, Fred sjunger Ruben, vem bryr sig vad jag tycker? Fria eller fälla spelar ingen roll när det gäller en legendarisk sångare i dito tolkningar. Har alltid tyckt att Bellmantolkningarna med Åkerströms Trio CMB är det bästa som hänt i svensk visa efter Evert Taubes födelse, men har aldrig fastnat för Ruben Nilsson. Lyssnar på cd:n för att ge honom en chans men fortfarande tycker jag att det är lite ointressant bitvis, trots Åkerströms oefterhärmliga stämma.
Tills jag kollar in filmen av Karsten Wedel från 1984. Den visar sig vara en pärla. Jag får lära känna Ruben Nilsson. Plåtslagare, konstnär och diktare. Här sätts han in i den miljö han verkade i, bland annat de gamla Klarakvarteren samt de kåkar han arbetade med och de måleriarbeten han gjorde. Hus han lade plåttak på. I en filmsekvens sjunger Fred, i Gesällvisa, ”Och ännu tas det friska tag med hammare sax och tång … vi lärde oss att veta hut emellan nock och språng … vi vet hur kylan nyper så klorna står åt alla håll.”
Rörliga bilder från ett torn i Stockholm med takläggningsarbete illustrerar visan. Vad vore film utan musik och, ibland, musik utan film? Jo, en helt annan grej och när jag sett filmen hör jag eller kanske ser cd-skivan med Fred Åkerströms tolkningar ur ny synvinkel och börjar gilla och blir nyfiken på Ruben Nilssons verk.
Trevligt nog får vi också höra en liten snutt där Ruben sjunger själv. När det gäller Freds tolkningar tycker jag, till skillnad från Bellmantolkningarna, att han ibland spelar över, tar i för mycket. Men det är ju en petitess när det gäller en legendarisk vissångare som tolkar sin favoritpoet.