West of Eden

Dela den här recensionen:

Väster om Eden är inte särskilt mycket nytt under solen. I dryga 22 år har West of Eden varit hängivet trogna ambassadörer för all things Celtic. 22 år av musik- och spelglädje, ett ständigt turnerande, ett tiotal skivor och—naturligtvis—en hejdundrande rutin.
Just rutinen är kanske det som känns starkast på Flat earth society. Skivan är inspelad djupt i den mylla som inspirerat den, i skotska destillerier och engelska kyrkor, men eventuella skillnader i känsla eller miljö lyser med sin frånvaro i musiken. Allt är lika snyggt och korrekt framfört, oavsett om det är Jenny Schaubs Sandy Denny-doftande stämma eller maken Martin Schaubs röst som guidar oss.
Och kanske är det just den hemtama tryggheten som gör att det ibland blir lite tillrättalagt och ospännande. För visst är det vackert och, tja, ”keltpop” helt enligt universellt fastslagen mall, men jag kan ändå inte komma ifrån att jag saknar mer oväntade inslag, något som ger det hela lite särart. Som när Heidi Talbot gästar på Old miss Partridge och sprider lite extra sötma, eller när irish flute-stämmorna svävar iväg i Come winter, he’ll be gone. Små detaljer som gör att det lyfter över det väntade och invanda och som nästan lyckas frammana bilder av fallfärdiga bothys och bortglömda skotska dalgångar. Så där som det ska vara.