Elm

Dela den här recensionen:

Ja, redan där börjar mitt problem. Hur ska musiken beskrivas? Låter albumet så här? Spelar de tre danska musikerna enligt min långa genrebenämning?
Jakob Sørensen, trumpet, Mathias Jæger, piano, och Frej Lesner, trummor, är inspirerade av det danska sångarv som finns dokumenterat i Folkehøjskolens Sangbog och Den Danske Salmebog. Alla tre har komponerat gammaldags vismelodier till mer än hundraåriga dikter. Sångerna framförs av körer och som duett. Mellan detta finns sen instrumentalspår där Elm förhåller sig till melodierna, dansk tradition och historia; än framförs en melodi eller så skymtar den fram, än improviseras det kring melodin.
Elm är en trio som snarare är en grupp med tre medlemmar, det vill säga tre individer. De samspelar men är också urskiljbara var för sig. Sørensens trumpet spelar klart som en sol. Jægers piano vandrar och skuttar genom naturen på lätta tangenter. Lesners trummor kan låta som om han hasar fötterna efter sig längs en grusgång. Här finns också melankoli, något ödesmättat, såväl i stämningar som i enstaka, hastiga toner.
Om syftet enbart varit att hylla en dansk sångtradition, hade Elm då spelat så här? Gjort nya melodier och lyft toner och rytmer ur traditionen? Nyskapat den danska sången, liksom tagit fram och funderat på de gamla sångerna från högskolor och kyrkor? Nej, jag nöjer mig inte med att musiken är vacker, spännande och personlig. Elm måste vilja något mer, något som jag inte kommit underfund med. Ännu. Jag söker svar på frågan – varför? – som hela tiden ploppar upp i huvet när jag lyssnar.
Ordet problem använde jag inledningsvis. Det var positivt menat. Problem är till för att lösas, så nu lyssnar jag vidare …