Raúl Lara y sus Soneros

Dela den här recensionen:

Raúl Lara Almarales är baserad i Göteborg där han entusiasmerat publiken i över två decennier med sin stötiga kubanska musik. Orkestrarna har hetat saker som Timba Odara, El Rey Changó och Son Entero. 2012 är det dock Raúl Lara y sus Soneros som gäller, med en stark skiva inspelad i bröderna Laras studio i Götet.
Uppväxten i Havanna skänker musiken en autencititet som övertygar, och då spelar det ingen roll om några av de överlag kubanskt klingande sonerosarna änna har goa svenska namn, om man sajjer. David Törnebäck trillar fram längs de svarta och vita tangenterna lika gott som vilken annan sonero som helst, och Klas Nilsson blåser trumpet med emfas och fi ness.
Raúl Lara själv sjunger med självklarhet och avfyrar en rad smattrande, smittande skott medelst en ansenlig slagverksarsenal. Son å såna goa grejer, allt komponerat av Raúl Lara själv. Cubano soy står sig väl även vid en internationell jämförelse. Close but no cigar, heter det ibland i negativ mening. Här är det snarare gördeln av, skorna likaså och så ut i dansens virvlar likt rökringar i natten.