Kel Assouf

Dela den här recensionen:

Det är ett massivt sound som möter lyssnaren på gruppen Kel Assoufs tredje album Black tenere. Hörlurarna hoppar på huvudet när man skruvar upp volymen. Gruppen är en skarpladdad powertrio som drar in från öknen med en Gibson Flying V i centrum. Ett slags Cream för 2010-talet. Det hörs att sångaren, gitarristen och låtskrivaren Anana Harouna från Niger är ett stort fan av Black Sabbath och Queens Of The Stone Age.
Förutom Harouna ingår organisten och producenten Sofyann Ben Youssef (som låg bakom förra årets omtalade skiva Maghreb united med Ammar 808) och trummisen Oliver Penu i bandet. De bor i Bryssel, men skivan är inspelad i Stockholm.
Instoppat bland det ljuvliga rockdånet finns några vilopunkter, som den spejsiga balladen Tamatant.
Texterna handlar mest om revolution och ockupation. Synd att albumet solkas av texten till America, där Israel (jämte USA) framställs som en internationell kolonisatör och förtryckare. Grumligt uttryckt, och dessutom en beskrivning som kan sägas ligga nära antisemitiska tankemodeller.