Khiyo

Dela den här recensionen:

Den Londonbaserade gruppen Khiyo framför nytolkningar av bengaliska sånger, varav några av den bangladeshiske nationalpoeten Kazi Nazrul Islam, som för övrigt fick en egen musikgenre döpt efter sig: Nazrul sangeet.
Andra sånger är komponerade av bauler, Bengalens kringvandrande trubadurer. Liksom av den baulinfluerade nobelpristagaren Rabindranath Tagore. Hur Khiyos versioner förhåller sig till originalen har jag svårt att i detalj bedöma, men klart är att ljudbilden oftast är betydligt fylligare än i den vanligtvis mer sparsmakade baulmusiken. Och att här finns blandade influenser. Inslag av jazz och country leder stundtals mina öron västerut.
I centrum är dock hela tiden den övertygande sångerskan Sohini Alam. Hennes traditionellt skolade röst är mjuk, elegant och kontrollerad. Och vid behov ganska kraftfull. De genomarbetade arrangemangen skapar omväxling. Allt från smäktande akustisk romantik med stråkar och lätt studsande tablas till intensivare nummer med elgitarr och hetsigare, tyngre rytmik. Välproducerat och varierat.