Skivrecension

Keltisk prog

Auri

Auri

Skivbolag: Nuclear Blast
Recenserad av: Lars Fahlin

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Auri är ett nytt keltiskt inspirerat progressivt rockband som består av den engelske multi-instrumentalisten Troy Donockley (f d Iona, Máire Brennan, Maddy Prior, Kathryn Tickell) på uilleann pipes, gitarr, bouzouki och sång, Tuomas Holopainen (Donockleys kollega från finska symfoniska metalbandet Nightwish) på klaviaturer samt Holopainens fru, Johanna Kurkela på sång och viola.
Man presenterar sig på debutskivan med hela det keltiska mytpaketet, med bandets namn i runor på framsidan och dramatiska svartvita bilder på karga kustremsor och ruiner i häftet. Likaså följer en del av spåren helt förväntade mallar, och känns därför mindre intressanta, även om musikerna är både tekniskt och musikaliskt kunniga; Donockley imponerar på sin irländska säckpipa, och Kurkelas soprano är det inte heller något fel på, när hon får lite mer intressanta melodier att bita i.
Några av spåren står dock ut, visar andra tendenser och influenser. I hope your world is kind har oväntade, fina ackordprogressioner; nästan instrumentala Skeleton tree (med sång à la Adiemus) inkorporerar orientaliska tongångar och ekon av Mike Oldfield till en lekfull progressiv form av världsmusik. Och det finns en möjlig pop-hit i Aphrodite rising, och Underthing solstice har en inte oäven kammarmusikalisk ton.
Men bäst och väl värt att vänta på är det avslutande spåret, Them thar chanterelles. Det börjar som en polsketrall och växer stadigt tills den blommar ut till en fullfjädrad keltisk fest med bouzouki, fiol, mandolin, uillieann pipes och trummor.