Anders Eriksson Håkan Olsson Urban Andersson

Dela den här recensionen:

Örnsköldsvik och en väl förberedd födelsedagsfest 2012 är gemensam nämnare för musiken spelad av Anders Eriksson, pedagog i Ö-vik, Håkan Olsson, född där men verksam i Hovkapellet, och dragspelaren Urban Andersson från Delsbo, några snäpp söderut längs kusten.
Anders och hans Maja firade 100 år och skivan med musikernas namn som titel inleds med två födelsedagsgåvor, Gottnevalsen av Väsenspelmannen Roger Tallroth och Antikpolskan av Emma Ahlberg från Sundsvall mellan de båda nämnda metropolerna Ö-vik och Delsbo. Det är fina, hållbara presenter och en stark start på en cd med tätt, jämbördigt och krusigt fiolspel, känsligt stadgat av dragspelet. Anders dotter Magdalenas present är också en låt med härligt trångt och tätt mellan stämmorna: Gammelstökavalsen.
På skivan är det många gånger Urban Andersson som spelar huvudrollen, som i Trollkärringens locklåt efter modern Ingeborg Andersson, en låt med bordun som dimslöjor med porsdoft. Han spelar oändligt vackert i Änga-kongens visa, också arv från en by i Delsbo socken, framfört med fiolsällskap.
Typiskt för forna tiders rörlighet är att två låtar efter kända Delsbospelmän har sina rytmer från andra landskap: Jämtpolskan, traderad efter Erik Ljung, och Härjedalspolskan efter Carl Sved, båda spelade distinkt och karaktäristiskt.
En låt som skickligt vrider sig runt en oväntad men enkel tonföljd är Askvalsen av Johan Ask, Delsbovän till trion. Som gjord för att fort spridas bland dansmusiker.
Plus för att varje spår inleds med en samling kring grundtonen. Minus för att melodin ibland försvinner i stämspelsiver, det har ju ingen betydelse på dansgolvet men kan störa den som vill spela med och införliva låtarna i sin repertoar.