Skivrecension

Engelsk singer-songwriter med egen poesi

Katie Doherty & The Navigators

And then

Skivbolag: Steeplejack Music
Recenserad av: Jonas Linge
Publicerad: 24 Feb 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

2007 fick Katie Doherty ta emot pris för sitt soloalbum Bridges och har därefter delat scen med bland andra Katrine Polwart, Kate & Anna McGarrigle, Kathryn Tickell med flera. Hon har turnerat med folkbandet Broom Bezzums de senaste sex åren, och även jobbat inom teatermusik.
Hur låter det då? Jo, lätt skarp sång med engelsk ton men inte med för mycket luft, utan med kraft och tydlighet. Lättsamt, stämningsfyllt och tungt komp på fiol och ackordeon av bandet The Navigators Shoona Mooney och Dave Gray.
Katie Doherty spelar själv piano och sansula (tumpiano). Hennes sång inger hopp och löften, beskriver kärlek och oro. Längtan bort utan vemod. Det finns en nordisk ton ibland – i alla fall i mitt huvud – som i spår sex, Polska, som låter verkligen nordisk/svensk.
Sångerna är lågmälda och intensiva, den folk-brittiska känslan närvarande på rätt ställe och poetiska rader som ”I’d give you the hills but they’re already yours” och ”I made your voice the loudest in my head”. I spår tre, det bästa, fylls ljudbilden upp med fler musikanter såsom Marc Carroll på cello, Will Hammond på percussion, Andrew Cadie och Mark Bloomer på sång, Samt Ian Stephenson på kontrabas.
Efter genomlyssningar har skivan redan vuxit och avsaknaden av trummor och beats är bortblåst. Sången fyller ut och blir mäktig, orden blir poesi och främst fiolen gör ett karaktärsfullt dagsverke i kompet.