Bror Gunnar Jansson

Dela den här recensionen:

Då jag 2014 recenserade Bror Gunnar Janssons skiva Moan snake moan avslutade jag recensionen med följande ”Jag lyfter på hatten och önskar Jansson all lycka och välgång. Fast det gör jag mest av egoistiska skäl eftersom jag vill ha fler skivor av honom. Och det genast!”. Nu, tre år senare har jag äntligen blivit bönhörd, och det med råge. I februari släpptes ep:n And the great unknown part I och nu kommer uppföljaren och fullängdaren And the great unknown part II. Ettan var lite lugnare än jag väntat mig även om den var intensiv som fasen. Särskilt låtarna The ukulele blues och At the diner utmärkte sig.
Intensivt är det också på fullängdaren men även lite svängigare. Jansson utforskar välbekanta marker med några uppföljare till låtar från Moan snake moan, såsom He had a knife in his hand, part II och Moan snake moan III, the bear snake. Tunggungiga och underbara låtar. En annan låt som sticker ut är intensiva balladen O’ death.
På en topplista över de bästa skivor jag hört hamnar Janssons Moan snake, moan högt upp. Riktigt där är inte And the great unknown part I och II. Men en hyfsad skiva med Bror Gunnar Jansson är fortfarande bättre än det mesta annat på marknaden. Nu är det bara att vänta på nästa.