Tartit

Dela den här recensionen:

Tinariwen skapade en helt ny genre med sin traditionella tuaregmusik tillsammans med elektriska gitarrer och politiska texter framsprungna i afrikanska flyktingläger. I dag är det en väletablerad still i världsmusiken på musikfestivaler och på skiva. Ett av banden som skiljer sig från de andra kända är Tartit, för här är det kvinnor som leder bandet. Fem sångerskor har fem kompande manliga musiker. På bilder döljer kvinnorna inte sina ansikten, men det gör männen. Fadimata ”Disco” Walett Oumar är initiativtagare och drivande kraft. Hon skriver nästan alla sångerna och sjunger tillsammans med syskon och kusiner. De började i Belgien, pausade några år och är nu tillbaka på scen och skiva med Amankor. Många av låtarna har det där härliga hypnotiskt upprepande gunget med vassa gitarrer och tunga trummor, andra är mjukare akustiska i mer traditionell tuareg-stil. Budskapet är framförallt fred och frihet, och att bevara ökennomadernas kulturella egenart där de rör sig i Sahara över nyuppfunna gränser mellan nyuppfunna statsbildningar. Vare sig man hänger med i sångtexterna eller inte – en fantastisk rytmisk puls är det!