Nils Janson

Dela den här recensionen:

Stockholm Jazz Orchestra-trumpetaren Nils Janson har med sin tredje soloskiva Alloy lagt fram ett närmast perfekt album. Jansons raka, fylliga, lyriska ton gör det som de bästa av skönlitterära författarna lyckas med: att inte överlasta och att lämna utrymme åt läsaren. Till Alloy har Janson med sig pianisten Jonas Östholm från de två föregående plattorna. Pär-Ola Landin och Sebastian Ågren sluter upp i tolkningen av Jansons originalkompositioner på det allra mest självklara sätt. Janson och hans manskap väver in lyssnaren i en omslutande klangvärld där det enda som kan hållas emot honom är att man inte riktigt går och nynnar på melodierna efteråt, men man mår oförskämt bra.