Ale Möller & Bohuslän Big Band, live på Södra Teatern, Stockholm 30 maj 2013.
Ale Möller är känd främst som folkmusiker, så att han skulle skriva musik för storband kan tyckas en smula oväntat, men när han en gång i tiden inledde sin karriär var det faktiskt som jazztrumpetare. Just det instrumentet har han inte med sig denna kväll, men väl ett tjugotal andra; flöjter, skalmejor, banjo, dragspel och en hel del annat. Dessutom har han sällskap inte bara av ett av landets främsta storband utan också av två av sina mångåriga spelkamrater, slagverkaren Rafael Sida och keyboardisten Mats Öberg, som båda är lika rutinerade inom jazz som folkmusik.
Releasekonserten för skivan Pegasus inleds med titelstycket, en lång tredelad svit där Möller växlar mellan sex olika instrument och hela storbandet släpper loss rejält i en triolpolska. Redan där visas fina exempel på de ytterst högklassiga arrangemang som präglar alla låtar under kvällen. Sviten följs sedan av Lanterna, där flöjter av olika slag är framträdande, och den indiskt inspirerade Refug där Möller spelar banjo. Hans instrumentsamling omfattar inte enbart konventionella (om än mer eller mindre ovanliga) instrument utan också en del egna konstruktioner, som exempelvis clarino. Denna bensinslang med klarinettmunstycke låter ungefär som en duduk och har fått ge namn åt en låt.
Under konserten ges det plats även åt ett par stillsammare låtar som Vindskugga, där trion på luta, munspel och udu (lerkruka) backas upp av storbandets ovanligt mjuka klanger.
Nästan alla musikerna spelar solon under konsertens gång, och Mats Öberg kan såklart inte låta bli att showa lite extra och spelar en del av ett av sina pianosolon bakom ryggen. Alla solon till trots så är det ändå ensemblespelet och arren som är allra mest imponerande. Att Ale Möller, Rafael Sida och Mats Öberg är briljanta på sina respektive instrument är ingen överraskning, inte heller att Bohuslän Big Band är ett av landets främsta storband, men att göra alltihop till en enhet är oerhört skickligt.
Rasmus Klockljung
