Redaktionsbloggen

Premiär för Havtorn Records helt egna festival

Cure-A-Phobia är ett av banden som spelar på Havtorn Records Festival i Göteborg.

I morgon måndag är det dags för en av de piggaste uppkomlingarna bland svenska jazzskivetiketter att presentera sig själv med den första Havtorn Records Festival, som hålls i två upplagor, den första i Göteborg Folkteatern i dag och den andra i Malmö om precis en vecka, den 11 november på Kallbadhuset.

Akterna är helt olika för de två kvällarna, men i Göteborg väntar Perssons Sexa, Hannah Tolf Group, Cure-a-Phobia och Daniel Öberg!

Lira tar tillfället i akt att återpublicera den artikel vi hade om Havtorn Records i Lira #2 2013. Håll till godo!

 

Havtorn Records – ”jazz är inte ett färdigt sound”

Måns Wikenmo är en av fem unga initiativtagare till det nystartade Havtorn Records, vars koncept är att inte ha något färdigt koncept. Och därigenom på sikt landa i en egen unik form.

TEXT: Patrik Lindgren

Det löst Malmöbaserade Havtorn Records är ett alldeles nybildat skivbolag som drivs av fem spelkamrater, däribland trumslagaren Måns Wikenmo – vars efternamn ju rymmer samma slags poetiska lyster som skivbolagets. Men det där med Havtorn var mest något som blev och sedan fastnade, menar han.
På drygt ett år har de i vilket fall hunnit med att släppa fem starka album plus ett sjätte, med pianisten Johan Lindvalls kvartett Kamala, som är på väg alldeles runt hörnet. Störst uppmärksamhet av dem har nog Trio Gordon, där Wikenmo själv ingår, fått, men genom hela deras snart sex skivor starka katalog finns ett gemensamt drag av … inget särskilt faktiskt. Det är brötig spräckjazz, finstämd folkvisejazz, lyrisk knep- och knåpjazz och så nämnda Trio Gordons just synnerligen svårbestämbara instrumentalmusik.
– Ja, snarare än att hålla en tydlig linje både grafiskt och soundmässigt, ville vi ha en öppnare form och låta varje enskild produktion få prägla hela utformningen. Och vi ville kunna knyta allt vi höll på med på våra olika håll till Havtorn. Sedan, när alla produktionerna läggs ihop, skapas någon slags helhet som berättar vilka vi är.
Men jazzen är ändå någon slags gemensam grund?
– Ja, det är från den världen vi kommer och vi lärde alla känna varandra via olika jazzskolor.
Ni känns som representanter för en ny generation av jazzmusiker som just blivit färdiga med era utbildningar – har du någon känsla för vad som präglar er?
– Tja, ser jag mig omkring så är det mycket fokus på att etablera band, snarare än enskilda instrumentalister. Band med tydliga koncept – lite mer av en pop-approach på det sättet kanske. Och det är inte så noga att musiken ska vara på ett visst sätt, man tar in många olika influenser.
Och ni verkar ha en rätt ledig inställning till genrebegreppet?
– Ja, vi betraktar väl kanske jazz mer som ett förhållningssätt än som ett färdigt sound.
Varför ger man egentligen ut skivor i dessa tider?
– I första hand gör vi det nog för att det är så roligt. Annars är det mycket för artisternas egen skull tror jag, man vill göra ett avtryck, sätta något på pränt som blir ett statement, på ett annat sätt än att spela live. Och även om man inte säljer mängder av skivor är det fortfarande så att det är ett bra sätt att sprida sin musik och göra människor uppmärksamma på den.

Annonser