Redaktionsbloggen

Habib Koité hyllar hemkänslan

1393456157-habib_koite

Fotbollsglädje, kvinnlig omskärelse, tequila i Los Angeles. Variationen är rik, på teman såväl som på instrument. Ngoni och kalebass flyter in i banjocountry och rap. Habib Koité från Mali tillägnar kärleksfullt sin nya skiva Soô (”Hem”) till förmånen av att få känna sig hemma.

TEXT: Karolina Jeppson

Habib Koité är en av Malis största artister, med en lång karriär kantad av utmärkelser, medial uppmärksamhet och kärlek från fans såväl i Mali som i Europa och USA. I mars kommer hans nya skiva Soô – mer experimentell, mer internationell, mer av allt. På samma gång mer avskalad och med stor närvaro.

Efter att ha spelat med gruppen Bamada i över tjugo år, har han till Soô samlat en ny grupp unga musiker. Endast basisten från Bamada medverkar. Tillsammans har de skapat ett nytt, mer akustiskt sound. Titeln Soô kan översättas som ”Hem”, med alla dess betydelser, och skivan spelades också in
i Habib Koités eget hem i Bamako.

– Vi samlades klockan nio varje morgon och spelade till nio på kvällen. Klockan ett åt vi lunch. Och så fortsatte det i ungefär sex månader. Vi repeterade och spelade in och stämningen var väldigt varm och familjär. Albumet är speciellt eftersom vi arbetade mycket med soundet. Vi använder olika typer av instrument som till exempel banjo, kamale ngoni, olika slags trummor och jobbade mycket med körer, berättar Habib Koité på en knastrig Skype-linje från Belgien.

Han mellanlandar en vecka i Belgien innan turnén med Bamada drar igång i USA under februari månad. Därefter väntar Europa igen.

Välkända artister som Toumani Diabaté på kora och Bassekou Kouyaté på n’goni bidrar till skivans instrumentella mångfald. På spåret Terere, där båda dessa medverkar, hyllas strängspelet som ett av den maliska musikens främsta signum. Låten Balon tan (fotboll på bambara) handlar om just fotbollens glädjefyllda betydelse i Mali, och Master Soumi, välkänd rappare från Bamako, fyller på till bredden med intensitet.

Habib Koité har tidigare spelat låten L A tillsammans med Eric Bibb, bluesartisten med vilken han samarbetat en längre tid och gjorde skivan Brothers in Bamako 2012. Samma låt framförs nu i en ny version, med betoning på banjo och countryinfluenser. Banjon har Habib Koité burit med sig till Mali efter samarbetet med Eric Bibb. Någonstans i låten hörs så plötsligt djembe och kalebass. Det är en genial mix liksom den klingande bambara-franska accenten i det engelska uttalet hos Habib Koité.

Trogen sin kärlek till de olika musikaliska uttrycken i Mali, specifika för varje etnisk grupp, för varje region och till och med för varje by, fortsätter Habib Koité outtröttligt att föra samman olika traditionella rytmer och melodier med varandra och med nytt material.

– Jag vill knyta samman olika mikrokulturer i Mali. För varje etnisk grupp finns en helt egen musikstil. Utöver det finns en mängd olika språk – folk i en by kan ha svårt att förstå människor från en annan. Dessutom kan många inte läsa och skriva. Jag vill konstruera broar mellan dessa mikrokulturer.

Själv kommer Habib Koité från en griotfamilj i västra Mali, från regionen Kayes och staden med samma namn. Kayes gränsar till Senegal och Habib Koité har inspirerats mycket av musiker från Gambia och Casamance (södra Senegal). De flesta spåren är på bambara, det största språket i Mali, men några låtar sjungs på khassonké som är språket i Kayes och även på dogon och malinké. Engelska och spanska låttexter finns också med.

Skivans sista spår, Djadjiri, är helt instrumental och akustisk med enbart Habib Koité och hans gitarr. Låten handlar om krigets fasor, något som varit ett levande tema de senaste två åren i framförallt norra Mali. Gitarrspelet är märkligt expressivt och talar till en på ett direkt sätt som språken inte riktigt uppnår, även om man skulle förstå dem.

– Det finns ett stort behov av musik som för samman landets olika kulturer idag, speciellt efter de senaste årens konflikter. Musiken är vår kultur och den har funnits där sedan Mandinka-imperiets tid. Allt vi har är baserat på muntlig kultur och musik. Vi förbjöds spela men vi kunde inte sluta. Självklart är man rädd om man hotas med vapen och tvingas välja mellan att sluta spela eller dö. Men sluta spela kan vi inte. Hela livet i Mali kretsar kring musik. Att förbjuda musiken är som att förbjuda oss att leva, säger Habib Koité.

Under och efter krisen i Mali har många musiker tagit initiativ till att göra något för fred. Les Voies Unies pour le Mali (Förenade Röster för Mali) var ett sådant initiativ som sångerskan Fatoumata Diawara drog igång och ett fyrtiotal musiker deltog i, däribland Habib Koité.

– I dag är det som förr i Bamako. Jag kan spela utan problem på klubbar. Men krisen har verkligen gett människor ny kraft, att kämpa för sitt land, vår kultur och musiken på olika sätt. Det samlas till exempel in gitarrer utomlands som delas ut på skolor i Mali, eftersom många instrument förstördes eller gömdes undan.

Kanske är det omvälvningarna i Mali som fått Habib Koité att värdera hemmet än mer, att spela in sin skiva hemma, att ge den namnet Soô. I många års tid har
Habib Koité varit långa perioder på resande fot, i Europa, i USA och runtom på den afrikanska kontinenten. Det är en stark drivkraft för skapandet som hela tiden för honom framåt.

– I grunden är jag naturligt passionerad för musiken. Jag är nyfiken och drivs av attu pptäcka stämningar, rytmer, melodier och att vara en resande mellan olika ljud. Jag är nyfiken på vad det blir för resultat om jag blandar olika rytmer eller använder gitarren till traditionella melodier. Jag älskar att utforska och vända och vrida på musiken. Sedan jag fick en karriär som musiker känner jag också att jag vill ge mer tillbaks till de som lyssnar. Det ger mig lust att skapa. Så länge jag har hälsan vill jag fortsätta, säger Habib Koité.

Avslutningsvis undrar jag om han har lätt för att känna sig hemma på många olika platser, världsmedborgare som han är sedan många år. Han är bestämd i sitt svar:

– Nej. Inget är som hemma, som i Mali. Det finns inget att jämföra med även om jag kan trivas bra på många platser. Jag känner mig hemma bara där, med min familj och mina vänner.

Habib Koité och Bamada spelar i Malmö 28 mars och i Stockholm 29 mars.

Annonser