Guldkantad Polarkonsert

Youssou N’Dour & Super Étoile de Dakar
Konserthuset, Stockholm, onsdag 28 augusti 2013

Nästan två och ett halvt år efter Youssou N’Dours förra konsert i Konserthuset återvänder den senegalesiska superstjärnan för ett triumfatoriskt framträdande. Så mycket glädje, så mycket sväng!

I centrum står förstås Youssou N’Dours guldskinande, honungslena tenorröst. En röst som fått även västerländska poplyssnare att ta hans musik till sig. N’Dours musik har banat väg för så många andra, sedan hans första intåg i det europeiska medvetandet kring mitten av 1980-talet. Samarbeten med andra Polarprisvinnare som Peter Gabriel och Paul Simon har säkert bidragit till att N’Dour i år tilldelats priset. Mycket välförtjänt, oavsett anledning, säger jag.
Den cirka halvannan timme långa konserten blir en fin uppvisning i just varför Youssou N’Dour slår an en sträng hos så många. Det är inte bara 1994 års megahit Seven seconds – i kväll tyvärr framförd utan Neneh Cherry – som berör publiken i det välbesökta Konserthuset.

En av många höjdpunkter är den vackra New Africa som rundar av ordinarie set. Youssou N’Dour säger i mikrofonen att Afrika har så mycket mer att erbjuda än det som så ofta tas upp här – aids, krig och korruption. Där finns så mycket skönhet också, slår han fast. Och det är inte enbart som Senegals minister för turism han talar.

New Africa är en slående kärleksförklaring till kontinenten, och från min plats på balkongen ser jag hur människorna i de främre raderna inlevelsefullt sjunger med och håller sig för hjärttrakten. Händer far i luften och det är skön stämning.
Annars är det det mjuka, till synes självklara gunget som dominerar. Elgitarrfigurer som sätter fart på fötterna, slagverkshetsande signaler som får fötterna att jobba. Det tio man starka Super Étoile de Dakar sätter låtarna utan problem, trots att N’Dour tagit en förlängd paus från musiken sedan han blev minister.

Vi får ett snyggt tvärsnitt av Youssou N’Dours karriär, från inledande Amitie och Bamba via Sama gamou och Set till extranumrens Xalebi och Salagne salagne. En ledig tolkning av Bob Marleys klassiker Redemption song passar lika bra som de senegalesiska tofflorna på Youssou N’Dours fötter.
Lägg till publikdeltagande medelst vajande, dansande händer (och kroppar), en gravitationskraftsutmanande dansare, och den gästande Zeppelinaren John PaulJones och du har en konsert som gör dig glad i sinnet.

Ingen polarkyla här. I kväll är vi alla vinnare.

Timo Kangas