Redaktionsbloggen

Fire! Orchestra brinner för musiken

Fire! Orchestra på Södra Teatern, Stockholm, 9 januari 2013.
Tre av musikerna är sjuka, ändå är det hela 27 personer på scenen när Fire! Orchestra ger en med rätta bejublad konsert på den anrika teatern.
Kapellmästare Mats Gustafsson inleder med att meddela att tre av de 30 medlemmarna inte kan medverka denna kväll. Två av dem ska föda barn, och den tredje var Träd, Gräs och Stenar-trummisen Thomas Mera Gartz, som ju gick bort i fjol.
Han hann dock medverka på kommande, live-inspelade, albumet Exit som består av två långa sjok med samma titel. Ett mera passande namn än Exit är svårt att finna en kväll som denna – en musikalisk höjdare som utvecklade sig till en hyllning till den saknade kollegan.
Nu råder dock knappast brist på musiker på scenen. Jag räknar till hela fyra trummisar, när jag väl fått syn på Raymond Strid där längst bak. Thomas Mera Gartz plats fylls förtjänstfullt av Christopher Cantillo, som spelat med alla från Anna von Hausswolff till Mattias Ståhl.
Den här bauta-orkestern är en expanderad version av trion Fire!, där Johan Berthling, Mats Gustafsson och Andreas Werliin skapar en spännande musik som tänjer på ramarna för vad som är jazz, impro och, tja, fire music. Exit är tillkommen i ett samarbete med Arno de Boer från Nederländerna. Det är hans texter som binder ihop det böljande musikstycket, och han är med och sjunger, tillsammans med den i dagarna solodebuterande Mariam ”The Believer” Wallentin från Wildbirds & Peacedrums, Emil Svanängen (känd som indie-exporten Loney Dear) och den elastiska röstimprovisatören Sofia Jernberg från Paavo.
Till sin hjälp har orkestern haft ett grafiskt utskrivet partitur, som Mats Gustafsson dirigerar och guidar igenom med yviga och kraftfulla rörelser. Det dröjer länge, länge innan vi får höra Gustafssons eget karaktäristiska tenorsaxofonspel. Här saknas ju inte blåsare och Fire!-eldsjälen är för upptagen med att dirigera – och digga.
Ja, precis som vi i publiken då. För åtminstone jag får en längtan efter att bara ställa mig upp och vifta med armarna, jag också.
Det är inget mindre än fantastiskt att uppleva alla dessa musiker på en och samma scen. Här finns allt från Christer Bothén på basklarinett och guimbri (ett afrikanskt, tresträngat basinstrument) till Sten Sandell på piano och elektronik. Yngre förmågor, från Dungens trummis Johan Holmegard till blåsess som Jonas Kullhammar, Magnus Broo och den nytillkomna Goran Kajfes. Dan Berglund (e.s.t. och Tonbruket) knäpper på kontrabasen strax bredvid Joachim Nordwalls manickbord, där avantrockaren från Skull Defekts vrider fram såväl knappt anade väsningar som mer markant oväsen.
Allt är väl avvägt, med stor dynamik och stundtals lika stor dramatik i framförandet.
En så kraftigt tilltagen orkester, med dess massiva sektioner för allt från blås till  stränginstrument, torde vara svår att hålla i styr. Om det nu inte gäller ett arbetslag med avlönade orkesterdikes-soldater som ackompanjerar vid en etablerad scen. Fire! Orchestra håller hela tiden elden i schack, och när det väl tar sig har brandchef Gustafsson full koll.
Det är tydligt att Fire! Orchestra brinner för musiken.
Lätt svedda finner vi oss till rätta efter konserten med Sweden’s finest.
Timo Kangas
Fotnot: Fire! Orchestra spelar på Nefertiti, Göteborg (fredag 11 januari) och Victoriateatern, Malmö (lördag 12 januari).

  • -->

    Annonser