http://www.lira.se Bara bra musik sv Copyright 2012 Lira All Rights Reserved. 2012-02-07 00:58:09 20 Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5795 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5795#comments 2012-02-07 Nyorgel. Nyorgel. Kanske är det efter att patriarken Jimmy Smith gick bort för ett par år sedan, för äntligen har det börjat ske en nyorientering inom orgeljazzen. Länge likriktad och dominerad av Smiths och hans lärjungars (med Larry Young som lysande undantag) blues-gospel-jazz, har denna hegemoni på senare år utmanats av artister som Medeski Martin ochamp; Wood och Sam Yahel med flera. I Sverige har Trummor ochamp; Orgel väckt liv i arvet från Hansson ochamp; Karlsson.Fabian Kallerdahl och Michael Edlund uppger själva att de inspirerats av en icke namngiven orgelduo i New York 2007, som använde varken Hammond eller Leslie, utan en Korg med basstärkare. En tidigare fullkomligt otänkbar hädelse.Svenskarna anammade dock detta koncept rakt av, och bildade så Le Système som efter att ha hemsökt Göteborg under en tid nu kommer ut med sitt debutalbum. Tillsammans med några gäster (bland andra Nils Berg) gör de spännande, engagerande och nydanande orgelmusik. Detta är en mycket välkommen uppdatering av orgelgenren. Max Lindahl Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5794 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5794#comments 2012-02-07 Operajazz. Operajazz. Wagner svänger. Eller som Mark Twain lär ha sagt: ”Man har sagt mig att Wagners musik är mycket bättre än den låter”, ett citat som återfinns i skivfodralet. Roger Svedberg får Wagner att svänga och låta bättre än jag hört denna musik förr. Och skivtiteln Pit Sounds är inte bara en lek med Beach Boys berömda Pet Sounds. Pit kallas operans orkesterdike där Roger Svedberg vanligtvis är vibrafonist och slagverkare. Med sig på skivan har han basisten Hans Backenroth, trumslagaren Peter Danemo och saxofonisten Henrik Westerberg. Kvartetten har samlat Wagner i en 18 minuter lång svit, där utdrag från Tannhäuser och Lohengrin blandas med Svedbergs egna infall. I övrigt finns på plattan musik av Verdi och Puccini samt Isoldes Liebestot från Wagners Tristan ochamp; Isolde.Jazz och opera är inte oförenligt. Opera kan vara pretentiöst, men när Roger Svedbergs svänggäng släpper loss är det oerhört uppfriskande. Eller rörande vackert som i Verdis Desdemona. Mats Palmquist Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5793 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5793#comments 2012-02-06 Dova stänk. Dova stänk. Norsk nyjazz, mörk och relativt spänningslös. Scenen är snarare en avlägsen oändlig grotta än en intim spelning på en solig fjällsluttning. Splashgirl är en piano/synt-bas-trum-trio utan tjejer som får enstaka hjälp av trombon, tuba, röst och diverse inspelat material, och mera hjälp från gitarr i fem av sju stycken.Hårt dunkande basfiol inleder, glest plockade pianotoner, tunga trummor och en pockande elgitarr från gästen Juhani Silvola. Nästan alla låtar börjar stilla och byggs på mot ett crescendo för att sedan sjunka igen, envist malande, utmejslade och processade. Erik Satie och David Darling står i kulissen. Concerning this square överraskar med sin energi från start, knattrande som en gammaldags skrivmaskin. Avslutande titellåten börjar som en stilla kollektiv improvisation med svischande cymbaler tills basen sätter fart och trummorna hakar på. Det är bara pianot som inte vill eller tänker lyfta, en oväntad spänning och en märklig kontrast. Leif Carlsson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5792 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5792#comments 2012-02-05 Jazz med latin-twist. Jazz med latin-twist. Man kunde kalla Oscar Perez en brobryggare, men jag gissar att det är hans nyfikenhet på olika musikaliska uttryck som driver honom. Alltså att brobryggandet snarare är en bieffekt i den musikaliska struktur han skapar med sitt band. Gränserna mellan latinjazz och modern postbop tenderar att glida isär hos pianisten och kompositören Oscar Perez. Organiskt växlar musiken mellan intensivt tuttispel hos hela sextetten till mer genomskinligt möte mellan några av musikerna. Intrikata rytmiska mönster följs av mer klangligt utmejslade partier. Det är något svitartat över flera av kompositionerna, de innehåller flera teman och taktbyten som kontrasterar mot varandra. Att klassisk musik är en viktig inspirationskälla för kompositören förvånar inte. En annan spänningshöjande ingrediens är växlingen mellan komposition och improvisation, där musikerna ges stor frihet, inte minst brilljerar Oscar Perez själv vid tangenterna. Andreas Lagercrantz Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5791 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5791#comments 2012-02-04 Trumpetarjazz. Trumpetarjazz. Sverige har fått ännu en anledning att avundas vår granne i väst. Precis som oljan kommer även denna tillgång från Nordsjön, eller närmare bestämt från England. Personen ifråga är trumpetare och heter Hayden Powell. The Attic är hans debut under eget namn.Det är en stark debut, av en självsäker ung musiker uppbackad av en fin, lyhörd och likaledes ungdomlig ensemble. Musiken är levande och variationsrik, utan att bli spretig. Gruppen tvekar inte att pröva olika ingångar till musiken, men tappar aldrig greppet om helheten.Detsamma kan sägas om Powells trumpetspel. Han utforskar – med stor skicklighet – de olika tekniker som står instrumentet till buds: han growlar, kväver toner, drillar, spelar längre fraser eller gör korta staccato-inpass à la Miles. Vad gäller tonspråk undviker Powell att spela ”in”, men utan att det känns konstlat ”out”. (Säkert har han lyssnat en del på Tomasz Stanko.) Sammansatt formar detta ett eget sound, som man gärna hör mer av i framtiden. Max Lindahl Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5790 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5790#comments 2012-02-04 Modernmusikjazz Modernmusikjazz. Pianisterna Brad Mehldau och Kevin Hays har följt varandra, eller snarare löpt parallellt, i en rad år. Snudd på lika länge har de velat göra något tillsammans och med Modern music blir det verklighet. Under ledning av kompositören och arrangören Patrick Zimmerli sätter de sig bokstavligen mitt emot varandra, bakom varsin flygel, och låter musiken flöda, både på scen och på platta. Nya låtar av Zimmerli eller välkända kompositioner av Steve Reich, Philip Glass och Ornette Coleman signalerar att detta möte utspelar sig i gränslandet mellan jazz och modern klassisk musik (eller minimalism för att vara mer specifik). Tonläget är oftast lågmält, nästan meditativt, stundtals till och med introvert. Samarbete och samförstånd råder = ingen försöker spela brallorna av den andra som i en klassisk jazzduell. Musiken är som gjord för konserthus eller en bättre ljudanläggning och lika spännande som vilsam. Det är bara att luta sig tillbaka och ... Johan Scherwin Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5789 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5789#comments 2012-02-03 Jazz. Jazz. Det finns en tydligt målerisk kvalitet i den musik som pianisten Andrew McCormack och saxofonisten Jason Yarde skapar. Duon växlar mellan en bredare penselföring och skira linjer, mellan ett starkt driv i utspelet och en mildare eftertänksamhet.Inför McCormacks stämningsmåleri inställer sig ord som ”pärlande” och ”porlande”. Men det är just presensparticiperna som anmäler sig, inte de mer aktiva formerna ”pärlar” och ”porlar”. Musiken beskriver mer tillstånd än aktivitet. Jason Yarde understryker sådana tillstånd med lätt studsande toner, men också fördröjda tonföljder som tycks sträcka ut musiken i evighet medan McCormack träder tillbaka i statisk rytmmarkering.Men uttrycket intensifieras också, inte minst när Yarde trycker på i tyngre hardbopflöden. Men just flödet ger musiken dess grundläggande karaktär. Ska jag framhärda i språkliga metaforer blir musiken mer prosalyrik än lyrik, eller måleri i rörelse. Magnus Eriksson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5787 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5787#comments 2012-02-02 Ur arkiven. Ur arkiven. Pianisten Jan Johansson skulle ha fyllt 80 år i september 2011. Till hans minne släpper skivbolaget Act en samling unika inspelningar med NDR:s (Nord Deutsche Rundfunk) studioband och med svenska musiker som Arne Domnérus, Bosse Broberg, Eje Thelin, Rune Gustafsson med flera. Flera spår med svensk folkmusik görs på duo med Georg Riedel och har hämtat näring från skivan Jazz på svenska. Inspelningarna är gjorda i Hamburg mellan åren 1964-1968. Här finns också standards som Nature boy och Yesterdays, samt original av Jan Johansson och Georg Riedel med större grupper. Jan Johansson spelade piano med en helt egen dialekt. Hans luftiga, klangrika, lekfulla och melodiska spel tillhör helt enkelt pianojazzhistoriens absoluta pärlor. Hans sätt att öppna upp melodier som Visa från Utanmyra, Emigrantvisa och Gånglek från Älvdalen har haft stor betydelse för utvecklingen av svensk jazz de senaste 50 åren. Hans arrangemang på Nature boy har en raffinerad enkelhet, där varje nyans lyser. På cd:n finns också en vacker version av Sommar adjö av Georg Riedel och NDR:s studioband. Som bonusspår hörs en inspelning från 1973 med titelspåret till filmen Här kommer Pippi Långstrump, med Arne Domnérus, Rune Gustafsson och Georg Riedel. Ett lysande musikdokument. Torsten Eckermann Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5786 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5786#comments 2012-02-01 Hallberg x 2. Hallberg x 2. Pianisten Bengt Hallberg, en av svensk jazzmusiks absoluta giganter, har efter många års tystnad åter börjat spela inför publik. De här två skivorna är båda inspelade under sommaren 2011. Den från Jazzens Museum i Strömsholm utanför Västerås är gjord inför publik och Bengt Hallberg är här ensam musikant. Materialet är nästan uteslutande standards. Duoskivan med pianisten Jan Lundgren är en studioinspelning från Studio 2 i Radiohuset i Stockholm. Här spelar man egna alster plus några standards.Bengt Hallbergs lekfullhet och sanslösa harmonisinne är hela tiden närvarande. I liveinspelningen vänder han ut och in på bland annat But not for me, Stardust och några visklassiker som Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv, Ögon känsliga för grönt och Trubbel. Publiken är förstås entusiastisk över upplevelsen av denne mästerpianist. Studioinspelningen tillsammans med Jan Lundgren är ett mer eftertänksamt dokument. De båda spelar nära varandra och har samma känsla för frasering och klanger både i snabba och stillsamma partier. Autumn walk av Bengt Hallberg och The longest night av Jan Lundgren är sångbara och vackra utan att vara söta. Sweet Georgia Brown spelas med bubblande spelglädje. Båda skivorna är värda ett inköp, men duoplattan är sannerligen något extra. Torsten Eckermann Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5785 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5785#comments 2012-01-31 Dansk django. Dansk django. Det krävs ingen sherlock holmes-sk slutledningsförmåga för att gissa sig till genren i detta fall; Jacob Fischer är jazzgitarrist och Django är namnet på hans senaste skiva (den tredje i eget namn). Naturligtvis handlar det om zigenarjazz, jazz manouche, gypsy swing i den franskbelgiske mästaren Django Reinhardts anda. Den typen av skivor dyker nu upp i parti och minut, med den ene gitarrekvilibristen efter den andra som spelar snabbare än den som senast var snabbast (var kommer de alla ifrån?). I längden kan likriktningen och virtuositetsuppvisningen bli tråkig, hur skickliga musikerna än är. Danske Jacob Fischer är enastående duktig (och mångårig medlem av Svend Asmussen Quartet), men låter inte detta stå i vägen för god musik – gitarrspelet är ganska återhållet, men likafullt mästerligt. Fischer har en något mindre aggressiv ton än vad som oftast kan höras i gypsy swing-sammanhang. Kanske beror detta också på att han (som jag uppfattar det) här oftast spelar nylonsträngat. De flesta av låtarna på Django är egna kompositioner; mycket vackra allihop och framförda på ett felfritt vis. Trion består förutom Fischer av baslegendaren Hugo Rasmussen och Janus Templeton på trummor. Gästartist är den sicilianske dragspelaren Fransesco Cali som på ett flertal låtar bidrar med bländande spel. Nils Ahnland Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5784 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5784#comments 2012-01-31 Jazz. Jazz. SkyDive är basisten och låtmakaren Mats Eilertsens sjätte album i eget namn, den andra med kvintettbesättning: trummor, bas, piano, gitarr och saxofon. En typiskt europeisk jazz med lyrisk finess och bra driv framåt i både fartiga och mer stillsamma låtar, där kompositören visar ett utmärkt sinne för melodier. Mats Eilertsen hörs annars bland annat tillsammans med lovprisade pianisten Tord Gustavsen. På egen hand är han inte lika direkt i sitt tilltal utan skapar mer intrikata strukturer, som kräver lite mer av lyssnaren. Instrumenten används effektivt för att karva ut rätt form till varje låt, spänning skapas i motfigurer, i en låt spelar basen staccato med stråken och möter en på samma gång ettrig elgitarr med en melodisk flödande saxofon som bryter av. Till sin hjälp har han fem säkra, självständiga instrumentalister som finner ett lustfyllt och lyhört samspel. Andreas Lagercrantz Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5783 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5783#comments 2012-01-30 World-jazz. World-jazz. Instrumentariet bestämmer naturligtvis mycket av musiken: tre slagverkare plus en trummis, därtill tre blåsare toppat med en koraspelare på några av låtarna gör detta till en mustig skiva med många rikhaltiga ingredienser som blandas. Öppenheten mot nya sätt att göra musik präglar upplevelsen, inte helt olik Don Cherrys nyfikna attityd mot all möjlig musik. Så bär också en låt hans namn: One for Don Cherry. Musikaliskt mångsysslande saxofonisten Jacob Diesen har satt ihop bandet och skrivit skivans låtar. En ofta latininspirerad jazz där det myckna slagverkandet ställs mot böljande blås och där avsaknaden av ackordinstrument ger en luftig känsla. Fina sånginsatser på några låtar av Raisa Reyes Castro och Thomas Helmig kompletterar fint på en skiva som med sitt goda humör får leenden att spricka upp gång efter annan. Andreas Lagercrantz Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5788 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5788#comments 2012-01-29 Jazz möter grekisk sång Jazz möter grekisk sång. Något som ofta utmärker riktigt intressanta musiker är vilka de väljer att spela tillsammans med, att de då och då väljer oväntade samarbetspartners för att utveckla sitt konstnärskap. Saxofonisten Charles Lloyd tillhör definitivt den kategorin, vilket inte minst bevisas av den här konserten från Aten, som nu släpps som dubbelskiva. Här samarbetar han med den grekiska sångerskan Maria Farantouri, känd bland annat för sina tolkningar av Theodorakis sånger. Det är två rätt skilda världar och temperament som möts: Charles Lloyds coola jazzlöpningar och Maria Farantouris varma folksång. Intensiteten och livserfarenheten har de gemensamt och det blir till fördjupande möten där de olika traditionerna bryts mot varandra. Alla medverkande, inkluderande Lloyds tre kompmusiker och de två medverkande grekliska musikerna, står liksom på tå för att förmedla sin vision. Det är engagerande från första ton till sista. Andreas Lagercrantz Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5782 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5782#comments 2012-01-29 Traditionell vokaljazz. Traditionell vokaljazz. Genomtänkt, behagligt och välarbetat. Det är det bestående intrycket av de nio låtar som tillsammans utgör Karin Burmans Tonite. Jazzvokalisten och sångpedagogen Karin Burman är en ny bekantskap för mig även om hon har varit aktiv på den svenska jazzscenen sedan början av 1990-talet. Tonite är dock Karins första soloplatta och hon presenterar även för första gången Karin Burman Quartet. Det jag lyssnar på är alltså en erfaren debutant som på ett traditionellt jazz-swingigt sätt framför åtta egenkomponerade låtar och en cover (One note samba). I musiken finns utrymme för såväl vokala som instrumentala soloutflykter och balansen mellan sångerskan och instrumentalister är finstämd och välbalanserad. Detta till trots lämnar plattan inget bestående intryck och den försvinner snabbt ur mitt musikaliska minne. Maria Lagergréen Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5781 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5781#comments 2012-01-29 Jazz. Jazz. Trummisen Johan Björklund är dubbelt skivaktuell i detta Lira-nummer, dels som medlem i Celso Pacos band Dynamo De Luxe och dels med egna kvartetten Dynamic Flavours. Här är det jazz som gäller, men en mer specifik etikett än så går knappast att sätta på musiken. De flesta låtarna är skrivna av Björklund eller saxofonisten Björn Almgren och spretar åt många olika håll, ofta med smattrande, ständigt skiftande trumspel och en tung elgitarr. Några höjdpunkter är Björklunds inledande Kebabs on queens, John Coltranes Grand central i en tappning som för tankarna till dub, och Arabiska låten, skriven av gitarristen Mats Eriksson, med dess snirkliga meloditema och tjutande gitarreffekter. Balladen Hr Märk värdig (ja, den stavas så) med ett fint solo av kontrabasisten Magnus Bergström är en stark kontrast till de övriga låtarna. Rasmus Klockljung Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5780 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5780#comments 2012-01-28 Jazz från norden som färgats blått. Jazz från norden som färgats blått. Gitarristen Johan Berke släpper nytt med sin Upstairs Five-ensemble, som även består av hela Örjan Hultén Trio (Örjan på sopran- och tenorsaxofon, Filip Augustson på bas och Fredrik Rundqvist på trummor, samt denna gång Charlie Malmberg på alt- och barytonsaxofon och Håkan Goohde på elgitarr. De som lämnat Upstairs Five-skutan är Jan Eriksson, Barry Cleveland och Fredrik Nordström, där den sistnämnde spelar med Berke i tiomannabandet Scope. Nordic scenes in chromatic blue, kvintettens fjärde album, består av fyra delar som för första gången uppfördes på Swedish Jazz Celebration 2011 i Luleå. Det är lågmäld jazz där improvisationer varvas med komponerade passager. Musikerna låter både varandra och tonerna få gott om utrymme. Men ibland går det undan ordentligt, till exempel i slutet av andra delen. På flera ställen får Augustson och Rundqvist till ett fantastiskt skönt driv. Någonstans i fjärde delen börjar jag tänka på Jan Akkerman, gitarristen i det holländska progrockbandet Focus. Genomgående och sammanfattningsvis en riktigt go platta! Lennart Olausson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5779 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5779#comments 2012-01-28 Pianotrio. Pianotrio. Kompositionerna på den italienska pianisten Stefano Battaglias trioskiva är betitlade efter platser från myter och legender. Exempelvis besöker vi Tolkiens Minas Tirith, landet i Francis Bacons Nya Atlantis, Bensalem, och armeniernas heliga berg Ararat. Floden Anyder, som gett namn åt skivan, rinner genom Utopia, riket i den kontroversiella bok med samma titel som utgavs 1516 av den engelske politikern och författaren Thomas More – och som gett upphov till vårt nutida begrepp utopi.Men musiken är inte lika svår som skivkonvolutets litterära och filosofiska referenser må antyda; snarare rik och varierad – och framför allt själslig. För även musikaliskt är det en vittomfattande resa genom geografins och fiktionens olika avtryck och tonspråk. De finstämda skapelserna rinner, porlar, dansar, lyser, glimrar: vackert stillsamt men även dramatiskt och fängslande. Det är musik att försjunka i – ömsom klar, ömsom hemlighetsfull – men inte minst att återvända till. Att skivan gått varm här hemma är ingen tillfällighet – vattnet i Anyder är både klart, bräckt och fullt av tidvattensströmmar. Rolf Bernskiöld Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5778 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5778#comments 2012-01-27 Explosiv jazz. Explosiv jazz. Bang! Det smäller om Elin Larsson, Stefan Stenberg och Johan Käck. Men kanske inte så till den grad att man riskerar att drabbas av granatchock. Nej, känslan de vill förmedla är inte en av skyttegravar och trumeld – om man hoppar till i fåtöljen då och då är tillräckligt.I detta avseende lyckas de ganska bra. Det finns en påtaglig spelglädje och en god portion sväng i musiken. Där finns också en stark drift till lek; gruppen experimenterar med melodi och rytm, energinivån är genomgående hög. Men häri ligger också albumets svaghet: kompet stannar aldrig kvar i ett beat utan ska ständigt pröva nya saker; Larssons spel är ornamenterat och hennes fraseringar bliribland lite yxiga. Solon når klimax omgående och tillåts inte byggas upp från grunden. Säkerligen har det också varit gruppens avsikt att frångå en mer konventionell approach, men i denna strävan har de råkat springa utför kanten.När trion vågar ta ner det lite och låta allvaret sjunka in, som på Song for OB och Jesus Maria, skapas däremot fin musik. Max Lindahl Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5777 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5777#comments 2012-01-27 Jazz. Jazz. Gruppen Admiral Awesome består av unga danska musiker: saxofonisten Jacob Danielsen, Thomas Sejthen på bas och trummisen Christian Windfeld. Förra året inledde gruppen ett samarbete med saxofonisten Fredrik Ljungkvist.Musiken pendlar mellan det strikt komponerade och en ögonblickets knivskarpa ingivelse. Samspelet är tätt. Ljungkvists och Danielsens saxar flätas in i ett sömlöst samförstånd, men deras infall kan även brytas i en fräck och spänningsladdad dialog där ingenting är givet, allt sker i en improvisationens omutligt framåtlutade rörelse.Uttrycket pendlar mellan också mellan det avklarnade och det provokativa, mellan det lätt eteriskt lyriska och en obönhörlig uppbrytning av de musikaliska kategorierna. I slutänden förenas dock allt i gruppens läckra lekfullhet. Magnus Eriksson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5776 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5776#comments 2012-01-26 Rytmisk jazz Rytmisk jazz. Un X Pected Quartet har bjudit in två brasilianska musiker för att hitta nya vägar för sin musik. Det är möten som burit frukt, nysläppta skivan Unite är svår att slita sig från. Gruppen gör musik med många ingredienser och redan med de inledande tonerna från brasilianska strängrytminstrumentet berimbau är jag fast. Gruppen blandar groovig jazz med brassejazz och en och annan dos blues, alltså en jazz med många finurligheter. Alla musikerna firar små triumfer både i solopartier och i samspelet. Mycket ösigt och på sina ställen också lyriskt gitarrspel från Mats Holtne är en av skivans hörnpelare, det effektiva trumspelet som växlar mellan jazz- och rockkänsla från Anders Vestergård en annan. Men egentlingen förtjänar alla musikerna att lyftas fram. Det är en väldigt generös känsla över hela skivan, alla får gott om utrymme. Så himla bra helt enkelt! Andreas Lagercrantz Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5775 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5775#comments 2012-01-26 Norskpolskt. Norskpolskt. Sommaren 2010 gjorde västnorska folktrion Tindra och polska klezmertrion Kroke en gemensam konsert vid festivalen i Førde i ett norsk-polskt kulturutbyte. Båda har en musiker på dragspel och en på fiol, Kroke bidrar dessutom med en basist och Tindra med en sångerska. Tanken var väl en sorts syntes av deras två musikstilar, men tyvärr känns det inte som Tindra och Kroke, utan mer som Tindra eller Kroke, och i den jämförelsen står sig Tindra slätt. Krokes superproffs lyckas inte lyfta Tindra utan utskåpar dem istället, med en Åshild Vetrhus som mest låter nervös på rösten. Kroke framför några av sina standardnummer utan att Tindra tillför något, så dem hör jag lika gärna på Krokes egna skivor. Det var säkert en upplevelse live, men på skiva håller det tråkigt nog inte. Ulf Torstensson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5774 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5774#comments 2012-01-25 Eco-brasil. Eco-brasil. Det här är en spännande musikalisk bekantskap! Den norska gitarristen Steinar Aadnekvam debuterade förra året på skiva och i grunden kanske han är jazzgitarrist. Men här har han satsat fullt ut på Brasilien och Recife, det vill säga Norestes starka och spännande musiktradition. Musiken är en svit som följer en dag från gryning till skymning på en sockerrörsplantage i inlandet av delstaten Pernambuco. Runt musiken vävs naturens ljud in i en helhet som känns ekologisk och riktig. Steinar spelar inspirerat och har sällskap av ett gäng talangfulla unga medvetna brasilianska musiker som vill något mer än bara musik. Steinar och hans vänner hoppas att skivan Abacaxeiro ska bli ett upprop för bevarandet av regnskogen och mot klimatförändringarna. Steinar har skrivit det mesta av musiken själv, men låter Thelonius Monks Round about midnight avsluta skivan när solen gått ner på plantagen och bara nattdjuren är vakna. Rolf Nilsén Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5773 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5773#comments 2012-01-25 Old timey & bluegrass. Old timey ochamp; bluegrass.ochnbsp;Jag önskar att musiken till bröderna Coens film O brother, where art thou? givits ut utan filmtiteln. Filmen vilar på kulturchauvinistiska fördomar och paternalistiska stereotyper. Diskrepansen är total mellan filmens anda och musiken i den. Det har gått tio år, och jubiléet firas med en de luxe-utgåva av soundtracket. Det är en dubbel-cd som förutom originalet rymmer en skiva med outgivet material.Vilket spår som helst där hade kunnat ersätta nästan vilket spår som helst på originalet. Vi får en spöklik instrumental med Colin Linden, Alan O’Bryant tolkar Jimmie Davis klassiker You are my sunshine, systrarna Peasall och Robert Hamlett gör förtröstansfull old timey av Angel band, och Cox Family får den här gången bidra med två sånger, In the highway och Carter Familys Keep on the sunny side. För mig är det albumets höjdpunkter, även om allt är av högsta klass. Magnus Eriksson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5772 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5772#comments 2012-01-24 Att komma hem ska vara en barnvisa. Att komma hem ska vara en barnvisa. Laura Veirs släppte tidigt i fjol det fina albumet July Flame, som jag jämförde med en midsommarnattsdröm i Liras recension. När sångerskan och låtskrivaren nu följer upp albumet sker det medelst en barnskiva. En barnskiva av det slag som funkar bra för vuxna.På Tumble bee tolkar Laura Veirs gamla barnvisor – vissa kända från Woody Guthrie och Harry Belafonte. Hon blandar upp med en egen låt som hon skrivit ihop med Karl Blau, mannen som även ligger bakom titelspåret. Det hela ljuder mycket akustiskt, med kontrabas, banjo, fiol och joddel i instrumentarsenalen.Vänner ur musikergillet gästar också, till exempel Jim James från My Morning Jacket och Monsters Of Folk, banjobjässen Bela Fleck, kanadensiska singer-songwritern Basia Bulat och Colin Meloy från Portlandpolarna i The Decemberists. Även den Sverigebekanta trummisen Brian Blade – som spelat med alla från Bob Dylan till Herbie Hancock – är med. Det är tydligt att sällskapet haft det trevligt och inspirerat i studion. Så är musiken också inspelad i Laura Veirs hem i Portland, där sångerskan bor med maken tillika producenten Tucker Martine och deras lilla son Tennessee.Att artister från countrygenren – eller närliggande, som den lite alternativt ljudande Laura Veirs, gör barnskivor är inget nytt, alla från Johnny Cash till Jason Ringenberg har försökt. Till skillnad från många andra lyckas dock Laura Veirs alldeles utmärkt här. I alla fall med att göra en schysst skiva. Mellan varven glömmer åtminstone denna lyssnare att det är menat som musik för barn. Så till den milda grad att recensenten nu måste ila iväg för att hämta avkomman från skolan. Timo Kangas Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5771 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5771#comments 2012-01-24 Östgötacountry. Östgötacountry. Vem kunde ana att Östergötland skulle bli ett fäste för en kaxig countrygrupp som gärna pekar finger åt det mesta? Trailerpark Idlers smakar så mycket amerikansk bondvischa att det är på gränsen till pastisch. Men samtidigt är den där saliga blandningen av Johnny Cash, Annie get your gun och östgötsk tjurighet någonting kittlande. Det går inte att värja sig. Och humor, country och kompromisslös rock’n roll borde ju ändå belönas.Bandet har hängt ihop sedan 2006 och nu kommer deras tionde (!) skiva The rumble and the roar med en samling låtar som alla har skit under naglarna. Det är just det där jordnära och buttra som jag gillar. När låtarna drar åt bluegrasshållet blir jag till och med lite knäsvag. Men även om skivan är helt okej, kan jag tänka mig att bandet blir riktigt vasst först när man får höra dem live. Och vem vill inte se vilda västern på en scen i ett vintrigt Sverige? Anna Jarlén Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5769 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5769#comments 2012-01-23 Singer-songwriter. Singer-songwriter. Det är svårt att skapa något stort av något litet. Sarah MacDougall lyckas dock med konststycket. Hennes mjuka melodier och nakna texter är förrädiskt simpla till sin karaktär, men öppnar redan efter andra lyssningen upp och avslöjar större djup.Nu kommer svenskkanadensiskan ut med sitt andra album The greatest ones alive. Den som gillade debuten Across the Atlantic kommer inte bli besviken. Musiken är en skön mix av soft country, folkmusik med rootsinfluenser och trallvänligt odefinierbart gung. Jag kan se henne framför mig, ensam med en gitarr i en liten stuga mitt i den kanadensiska vildmarken. Björnarna lufsar runt där ute. Trädstammarna rubbas inte av vinden. Himlen är mörk och stjärnbeströdd. Då är det inte konstigt att man skapar vibrerande låtar om livet, döden och allting däremellan.Första spåret på skivan är Sometimes you lose, sometimes you win. Det är ingen tvekan om att Sarah MacDougall har kammat hem vinsten den här gången. Anna Jarlén Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5768 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5768#comments 2012-01-22 Americana. Americana. Revelation Road är Shelby Lynnes tredje egenproducerade skiva sedan hon lämnade den breda countryscenen och startade sitt egna skivbolag. Det är också den lugnaste av dem. Samtidigt har hon också gått från en radiovänlig country till en mer avskalad typ av americanamusik. Hitintills har utgivningstakten varit hög. De stora arrangemangen är borta och kvar är en stark, soulig röst och en mer personlig skiva. Det bådar gott, men Revelation Road blir inte vad den skulle kunna vara. Den är allt för konventionell och de stillsamma låtarna är vackra men mediokra. Flera av dem lyfts ändå av hennes starka röst. Låtar som Toss it all aside och Lead me love höjer nivån. Samtidigt saknar jag någon låt som verkligen tar fart på skivan. Kanske skulle det blivit bättre om hon inte hade producerat skivan helt själv. För även om Shelby Lynne kan hantverket så blir det som helhet en rätt platt skiva. Mette Carlbom Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5767 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5767#comments 2012-01-22 Country. Country. På omslaget till trion Pistol Annies skiva står tre namn: Lone Star Annie, Holler Annie och Hippie Annie. Om vi går till låtskrivarna ser vi de tre namn som döljer sig bakom pseudonymerna: Miranda Lambert, Angaleena Presley och Ashley Monroe. Alla pseudonymerna anspelar på varifrån de tre sångerskorna kommer.Miranda Lambert är den mest namnkunniga av dem. Jag antar att sidoprojektet Pistol Annies är ett försök att markera självständighet mot kraven i Nashville. Musiken är friare och lekfullare än på Miranda Lamberts egna album. Hell on heels är visserligen en arketypisk hell-raiser, men också inbäddad i ett släpigt komp där en lap steel får den mest framträdande rollen. Även Bad example är en programmatisk ”tough girls anthem”, men musikaliskt än mer egensinnig genom föreningen av en gitarrstämma à la Maybelle Carter och en drivande Buck Owens-melodi.Fast Miranda Lambert är en självständig röst även på sina egna skivor. Den nya är hennes fjärde. Den inleds med en kort fras från Nearer my God to thee på resofonisk gitarr. Det är en talande inledning, och även i övrigt fortsätter Miranda Lambert på en väg där hon kritiskt integrerar men också trotsar Nashvilles samtida honky tonk, countrypopen och sydstatsrockens genomslag i countryn. Hon tar intryck från dessa strömningar, plockar formativa inslag från dem men omformar dessa i en personlig sammansmältning. Hennes småraspiga röst glider in i den instrumentala bakgrunden, som del av en integrerad helhet där allt samspelar på ett meningsbärande sätt.Hell on heels och Four the record kommer samtidigt. Båda albumen understryker Miranda Lamberts artistiska persona. Magnus Eriksson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5766 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5766#comments 2012-01-21 Singer/songwriter. Singer/songwriter. Vilken stark höst för kvalitetsbolaget Anti Records. Nya album från Wilco, Tom Waits, Kate Bush – och så mästerproducenten Joe Henry. Ja, nu är Henry ju inte blott känd som producent och återupplivare för otaliga musiklegendarer – från Solomon Burke till Allen Toussaint – eller som Madonnas systers make för den delen. Joe Henry är också en sjuhelsikes låtskrivare och artist i egen rätt. Ingen mindre auktoritet än Steve Earle vittnade om detta vid sina Sverigekonserter härförleden, där han intygade sin avundsjuka över Henrys låtskrivarkapabiliteter. Nu har han också varit skivartist i eget namn i ett kvarts sekel. Med ålderns och erfarenhetens rätt vågar Joe Henry lita på att det avskalade, akustiskt hållna och lågmälda kan ha en egen kraft. Så låter också Reverie, som faktiskt är inspelad hemma hos Joe Henry. Några gånger låter han som skivbolagskollegan Waits, men mest är han chosefri och skön. Det låter lite som om vi blivit inbjudna hem till familjen Henry-Ciccone för en rökig whisky och lite härlig musik på en botten av blues, jazz och country.Att sedan Marc Ribot kommer förbi och pillar lite gitarr gör inte saken sämre. Timo Kangas Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5765 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5765#comments 2012-01-21 Americana. Americana. För somliga tycks låtkomponerandet vara något barnsligt enkelt. Israel Nash Gripka behövde ett förstlingsförsök, den i allt väsentligt mycket lyckade New York Town, för att på sitt andra studioalbum Barn doors and concrete floors träffa mitt i prick.Gripka greppar den traditionsmedvetna rockmusiken med stadiga nävar. Han stuvar om, filtrerar varsamt och skapar ett uttryck som är otvivelaktigt eget. Det är ett okomplicerat formspråk, nervigt och innerligt som stöps till alldeles förtjusande americana.Från öppnande och omedelbart smittsamma Fool’s gold till avslutande Antebellum ryms inte ett överflödigt spår. Allra starkast är snygga Rolling Stones-pastischen Louisiana, sugande Goodbye ghost, den banjoburna Drown och en förtätad Baltimore.Israel Nash Gripka bjuder ingenting nytt till den amerikanska rocktraditionen. Här finns inga avantgardistiska inslag eller ambitioner att förnya sedvänjan. Men artisten vitaliserar den likafullt, genom att med ett närmast auteuristiskt handlag låta det egna uttrycket få förtur framför genrebundna normer. Resultatet blir minimalistisk rockmusik som lika genuint framförd som efterhängsen och melodiskt smittsam hittar kortaste vägen till hjärtat. Det räcker långt för att cementera Israel Nash Gripkas position som den samtida americanans just nu kanske mest intressanta och lyssningsvärda artist. Mark Andersson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5770 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5770#comments 2012-01-20 Högklassig folkelektronika Högklassig folkelektronika. Det har tagit Snakefarm (sångerskan Anna Domino och gitarristen Michael Delory, med ett förflutet i belgiska Univers Zero) tolv år att komma med uppföljaren till den rosade Songs from my funeral, en platta med folk-electronica-versioner av amerikanska mördarballader och traditionella sånger. Tidsgapet beror inte på Peter Gabriel-artad perfektionism eller Pink Floydsk narcissism, utan på den amerikanska musikmarknaden, som helt enkelt inte visste vad de skulle göra med gruppen. Men nu har Snakefarm ansett att tiden är mogen för revansch.Även My halo at half-light består av samtida techno-arrangemang av amerikanska folkstandards, med Anna Dominos svala, starka, nästan befallande röst i fokus. Den ramas in av Michael Delorys klingande gitarrer och dobro, Dominos och Delorys klaviaturer, plus programmerade rytmer, handtrummor och bas.Inte en ton, inte ett ljud sitter fel. Stämingen är mörk, suggestiv, men det återhållna svänget är medryckande och variationen är stor: Sadie har New Orleans-arr med Tom Waits-stuk. The Lady O (mer känd som Raggle taggle gypsy) skickar sidoblickar åt bland andra Beatles. Darlin’ Cory är hard-core bluegrass trip-hop, med banjo. Marbletown girl har samba i botten, medan The Bachelor är tung blues. Och klassikern Michael row the boat ashore, här blott kallad Michael, är omgjord till oigenkännlighet.En sådan frigörande fantasi har varit väl värd väntan. Hoppas bara att det inte dröjer lika länge till nästa skiva. Lars Fahlin Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5764 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5764#comments 2012-01-20 Latinamerikansk folksång. Latinamerikansk folksång. Mercedes Sosa avled 2009 efter ett långt och innehållsrikt musikaliskt liv som var fullt av både politisk laddning och folkligt djup. För många vara hon den stora sångrösten som representerade den tysta majoriteten, det fattiga folket som sällan hade chansen att göra sig hörda. Mercedes Sosas sång blev efterhand så laddad att hon tvingades i exil. Hennes liv och sång illustrerar musikens kraft i Sydamerika under andra hälften av 1900-talet. Under Sosas karriär utgavs 70 skivalbum, och hennes repertoar var så bred att hon blev en idol på hela kontinenten. Denna dubbel-cd kallar sig The definitive collection, men jag undrar om det är korrekt. Det är en bra samling, men inte helt representativ för Sosas karriär, tror jag. Mer än hälften av spåren är samarbeten med andra musiker från hela världen och jag tycker att dessa ”stjärn-möten” har fått lite för stor plats i samlingen. Detta har skett på bekostnad av Sosas tidigare, mer folkligt närliggande musik. Rolf Nilsén Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5763 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5763#comments 2012-01-19 Ny-brasilianskt. Ny-brasilianskt. Det är svårt att tänka på MPB, brasiliansk populärmusik, utan att tänka på giganter som Gilberto Gil, Elis Regina och João Gilberto. Superstjärnor som med sina gitarr- och textburna sånger satte en standard som flera årtionden efter deras kreativa toppar fortfarande är en referens för dagens brasilianska musiker.Med detta album – vars titel betyder ”Utan nostalgi” – har Lucas Santtana i sann postmodernistisk anda beslutat sig för att plocka isär MPB:n i sina beståndsdelar för att sedan skruva ihop den igen – ofta i flera lager – till musik för dagens globaliserade värld. Det är akustiska gitarrer blandat med ljudeffekter, samplingar och Lucas Santtanas behagliga röst. Resultatet blir förvånansvärt harmoniskt. Ibland, som i inledande electronicarökaren Super violão mashup, låter det väldigt fjärran från porlande bossanova, medan en låt som Ripple of the water elegant närmar sig João Gilbertos försynta men ändå självklara mjukhet.Sem nostalgia är både en värdig hyllning till de gamla mästarna och en talangfull uppdatering av deras arv. Olof Peronius Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5762 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5762#comments 2012-01-19 Kammarmusik med argentinska förtecken. Kammarmusik med argentinska förtecken. Musiken handlar enligt titeln om Anderna, men kunde lika gärna handla om en stor bred flod som rinner genom olika landskap. Det är nämligen något solitt och trögflytande över den musik trion skapar tillsammans, om än med en hel del variationer. Vänner av Dino Saluzzi känner igen allvaret i musiken, där förvisso lekfullheten också finns närvarande på sina ställen. Inom allvaret ryms såväl meditativa partier samt en hel del existentiellt vemod. I elva låtar, poetiskt uppbyggda med små fragment som upprepas, längre berättande solopassager och långsamt dansanta delar, fogas musiken ihop. Konserttangon är en av de viktiga beståndsdelarna, modern konstmusik en annan lika viktig. Det är en intensiv, inte alltid lättillgånglig musik, som tränger fram med stort berättarpatos. Andreas Lagercrantz Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5761 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5761#comments 2012-01-18 Tung gitarrmusik. Tung gitarrmusik. Explosiva gitarrduon Rodrigo y Gabriela fortsätter sina härjningar genom världen. Med flitigt turnerande och många skivutgivningar hamrar de sig fast i folks medvetande. Men så har de också något helt eget, dessa två mexikanska vidunder på spansk/latinamerikansk gitarr.Fingrarna flyger över strängarna samtidigt som de får ut ett riktigt hårdrockssound med ett avancerat trummande på gitarrlådan och med wahwahpedalen, inspirationskällorna är bland annat Metallica och Led Zeppelin.Materialet på Live in France är till största del från turnén som lanserade förra studioinspelade skivan 11:11. Även om jag ibland har lite svårt för liveskivor måste jag säga att här blir det nästan bättre, för R y G ska ju helt enkelt ses eller åtminstone höras live. Den som vill höra dem i en lite mer polerad form kan lyssna på soundtracket till en känd amerikansk film om Karibiens pirater, den om främmande farvatten. Susanne Holmberg Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5760 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5760#comments 2012-01-18 Nu-bossa. Nu-bossa. Det finns fantastiskt mycket musik i Brasilien, men bossa nova är nog den stil som blivit mest känd internationellt, i alla fall med lite längre tidsperspektiv – denna tillbakalutade, reflekterande och samtidigt djärvt melodiska och harmoniska musik av genier som Jobim, Gilberto, Bonfá, de Moraes och Powell. I dag talar man om stilen nu-bossa som anpassar bossan till dagens klanger och uttryckssätt, och når en publik utan gråa tinningar. Sabrina Malheiros är en av stjärnorna i branschen. Nu är hon inne på sin tredje cd. Hon sjunger bra utan att glänsa och jobbar med skickliga musiker som har en funkig electro i botten, broderar med jazzblås och alltid sneglar in i minnenas rum intill där Bossa Nova Hall of Fame residerar. Det är kompetent och bra, men för min smak lite känslosvalt. Takt efter takt utan att det händer så mycket. Men sådan är genren. Och med den här cd:n visar Sabrina Malheiros att hon hör till eliten. Hans Halling Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5758 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5758#comments 2012-01-17 Benin-beat. Benin-beat. Theophile Do Rego är ett typiskt exempel på de musikaliska guldklimpar som dyker upp när dagens outtröttliga musikarkeologer gräver i dammiga arkiv. El Rego, som han kallade sig som artist, släppte ett gång sjutums vinylsinglar under sent 60-tal och tidigt 70-tal. Utanför Benin är det dock inte många som vet vilka El Rego Et Ses Commandos är.Något skivbolaget Daptone, etiketten bakom soulfenomenet Sharon Jones, och musik-missionären Frank Gossner, mannen bakom bloggen Voodoo Funk, nu vill ändra på. Därav denna dussinet låtar starka samling med El Regos stötiga och lite skeva mix av soulfunk och afrobeat. I Benin kallas den här typen av afrikansk funk ibland för jerk. Ofta lyser influensen från James Brown och The J.B.’s igenom. Och om Nigeria och Fela Kuti – med söner – har fått ett stort utrymme i vår del av världen så är det nu dags att begin the Benin. Vid köp av lp-versionen ingår nedladdningskod och två bonusspår på en vinylsingel. Den som vill höra mer av musik från den här tiden och platsen kan leta upp samlingsplattorna African scream contest – Raw ochamp; psychedelic afro sounds from Benin ochamp; Togo 70s och Legends of Benin, bägge på bolaget Analog Africa. Timo Kangas Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5757 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5757#comments 2012-01-16 Arabiskt och flamenco i fusion Arabiskt och flamenco i fusion. Som ung musikstuderande blev han så förälskad i flamenco att han bosatte sig några år i Andalusien för att få omge sig med alla slags flamencoutövare. Gitarristen och kompositören Ali Khattab är född och uppväxt i Egypten, men i dag omnämns han ofta som en spansk flamencogitarrist.Al-Zarqa, hans debutalbum, är ett utforskande av gemensamma rötter och en sammansmältning av två världar. I musiken hörs typiskt arabiska element som de milda vemodiga klangerna från oud och dragspel, och så det temperamentsfulla gitarrspelet, kastanjetterna och handklappningarna som är typiskt för flamenco. Lägg därtill en rad andra spännande instrument som till exempel långhalsad lutan saz.De olika stilarna smälter samman så otroligt väl så det är lika mycket frågan om en helt ny skapelse, precis som skivans titel anyder, Al-Zarqa betyder kvinna med svart hår och blå ögon.Musiken som är instrumental är väldigt behaglig att lyssna till, den har en lätthet, ett naturligt flöde och en varierad rytm, man kan lugnt sluta ögonen låta sig svepas med för med den här musiken är man i trygga händer. Susanne Holmberg Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5756 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5756#comments 2012-01-16 Afrofranskt. Afrofranskt. Mamanis Keitas röst kan likna eftermiddagsljuset, mjukt fallande genom lövverket. Som på förra plattan samarbetar hon med multiinstrumentalisten och producenten Nicolas Repac och den nya produktionen driver på mer än tidigare. Tillsammans tar de sig ännu längre bort från Keitas hemland Mali.Förra plattan vaggade dig till stillhet där flera sånger liknande barnramsor. Nu har flöjterna, koran och ngoni-lutan tydligare sällskap av gitarrmattor och trumset. Det är rockigare, punkigare. Ljudbilden har hårdnat. Det var samplingstätt på förra plattan men det är tydligare nu. Hon kollar dock fortfarande kompositionerna och texterna under de dagliga telefonsamtalen med sin mentor i Mali men klangvärlden är mer europeisk nu, mer filmisk. På franskt manér är det välgjort och snyggt paketerad världsmusik och trots sofistikerad produktion blir det på inget sätt kliniskt. Mamani Keita är igen förtrollade men jag sätter hellre på hennes skiva från 2006,Yelema, där hennes säregna ljusa sångsätt står i perfekt fokus. Peter Lloyd Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5755 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5755#comments 2012-01-15 Folklig kammarmusik. Folklig kammarmusik. När folkstråkorkestern Bowing 9 startade för sex år sedan hade gruppen nio medlemmar, numera har denna unika folkmusikensemble tio professionella stråkmusiker: Sven Ahlbäck, Adrian Jones, Mia Marin, Mikael Marin, Olof Misgeld, Emma Reid, Leo Svensson, Lars Warnstad, Ulf Åkerlund och Jonas Åkerlund. Det är ett spännande experiment folkmusikerna startat, ett slags cross-over-projekt där folkmusiken lämnar sitt gehörsbaserade improviserade tillstånd och närmar sig kammarmusikens strama notbundna form. 2009 fick orkestern kompositionsstöd från Kulturrådet för att skriva en helt ny folkmusikrepertoar för stråkorkester och resultatet har nu blivit skiva. Medlemmarna skriver att de längtat efter att få pröva sina musikaliska kompositionsidéer i det större orkesterformatet. Bitvis hämmar tyvärr denna seriösa ansats skivans spontanitet. Det är stundtals svårtillgänglig konstmusik som presenteras med stillsamma utforskande stycken och intrikat flerstämmighet. Skivan lever upp betydligt när polskorna kommer och då ger flerstämmigheten en härligt mustig orkesterklang. Alexandra Ullsten Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5754 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5754#comments 2012-01-15 Country. Country. Jessica Falk får hjälp av den generationen Nashville-musiker som numera antar alla anbud utifrån. Men Charlie McCoy, Bobby Wood och Chip Young är fortfarande instrumentala ess, och McCoys munspelslicks är lika low down och expressiva som på miljoner studiojobb och i grupperna Area Code 615 och Barefoot Jerry i ett fjärran förflutet. Lägg till det att Vip Vipperman är en glimrande gitarrist i skärningspunkten mellan bluesrockens flöde och honky tonk-gitarrens pregnanta korthuggenhet.Tyvärr matchar inte Jessica Falk inramningen. Hon skriver snygga melodier, även om ekona av ABBA i You only get one chance är malplacerade. Hon har också en flexibel röst, fast det vokala utspelet ofta fastnar i det svenska dansbandsparadigmet. Och Jessica Falks vokaler fastnar i värsta svengelskan. Kort -e blir alltför ofta -ä, ”when I mätt jo” och ”take me to hääven”. Slik amatörmässighet är oförlåtlig utanför den lättviktiga popmusiken. Magnus Eriksson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5759 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5759#comments 2012-01-14 Black power från rio via paris till new york Black power från rio via paris till new york. Det brasilianska sjuttiotalsbandet Banda Black Rio återuppväcktes från de döda för drygt tio år sedan. Bandet som personifierade Black Rio-rörelsen med det bästa av brasiliansk instrumental soul, funk och jazz hade gått i graven vid grundaren Oberdans Magalhâes död på åttiotalet.Nu har producenten William Magalhâes, sonen till Oberdan, satt ihop en ännu modernare version av BBR med tillskott av det bästa ur brasilianska samba-, bossanova- och popscener förenade med new york-sk hiphop, rap och rochamp;b. Några av Brasiliens största artister såsom Gilberto Gil, Caetano Veloso, Elza Soares, Seu Jorge och Marcio Local står i enad front med några av de lokala stjärnorna i New York, det vill säga Flame Killer och God PT3 för att fronta kraften i svart musik: dess stilar, rytmer, artister och generationer. Till och med en parisisk soulrappare, Pyroman, får plats på skivan. Snacka om ett musikaliskt toppmöte på hög nivå! Det här är bandets sjätte studioplatta. Ett fantastiskt album helt enkelt. Maria-Kaisa Jurva Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5753 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5753#comments 2012-01-14 Alternativ folk. Alternativ folk. Turpentine är en drömsk skiva, ibland nästan suggestiv och mardrömslik. Med drag av klassisk amerikansk folk- och konstmusik, tillsammans med den säregna sången, blir det traditionellt och experimentellt på samma gång.Vissa spår är mer lättillgängliga medan andra låter som de är inspelade på ett berg någonstans långt borta från civilisationen. Rösten är skör, sorgsen och får oftast spela huvudrollen. Men ibland skär sig arrangemangen mot sången, som att de två har skrivits var för sig och sen i efterhand sammanfogats. Kanske skulle de i dessa fall ha passat bättre utan varandra. Som de spår på skivan som endast är instrumentala. Men det blir ändå en spännande blandning och i slutändan är Turpentine en skiva som växer för varje lyssning. Det är vackert, originellt och som en berättelse från en annan tid. Mette Carlbom Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5752 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5752#comments 2012-01-14 Gitarrblues. Gitarrblues. Oj. Vilken häftig öppning; In and out låter som bluesförklädd bluegrass med hårdrocksattityd. Hade väntat mig något helt annat, något mer sofistikerat och jazzigt. Björn Berge visar sig vara en otroligt skicklig gitarrist men inte inom den förväntade genren (kanske var det de jazziga brillorna som förde in mig på fel spår). Han verkar inom bluesidiomet men tillför det en egen ingrediens och åstadkommer en egen brygd med hjälp av sin nedstämda tolvsträngade gitarr. Once again är en popbluesballad som bjuder på fint gitarrspel men i Accused blir det hårdrocksattitydsblues igen – hela tiden akustisk, märk väl. Norske Berge, som i eget namn släppt hela nio skivor, trakterar sin gitarr (och banjo) mästerligt och med oerhörd pondus. Lyssna bara på den instrumentala titellåten. Tycker faktiskt att Berge är bäst när han inte sjunger; jag har lite svårt för den där lite tillgjort ruffiga och mörka rösten som europeiska bluesartister lägger sig till med (väldigt få lyckas också bemästra engelskan till fullo – och ingen eftersträvar väl bluessång med norsk eller svensk brytning). Blackwood är hur som helst en bra skiva med fina låtar och roligt och imponerande gitarrspel. Nils Ahnland Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5751 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5751#comments 2012-01-13 Jazzpop med skruv. Jazzpop med skruv. Sarah Riedel verkar trivas i projekt, att pröva sig fram i olika konstellationer och stilarter, från väl mottagna debuten Memories of a lost lane, den här aktuella utgivningen tillsammans med Jonas Kuusisto på bas och effekter, och vidare till den parallellt utgivna Cornelis vs Riedel med pappa Georg och Nicolai Dunger. Kanske det är ett sökande efter den egna identiteten och uttryckssättet. Ändå upplevs inte Sarah Riedel som någon duvunge – på Daydreamers framstår hon som en fullfjädrad, närmast ekvilibristisk sångerska som tekniskt hanterar mycket svåra partier. Samtidigt kan detta vara ett problem, ibland kan hennes röst upplevas som ett instrument bland de andra instrumenten. Daydreamers behöver en noggrann genomlyssning för att komma till sin rätt i all sin detaljrikedom, men gör man det finns mycket att njuta av. Jan Carlsson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5750 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5750#comments 2012-01-13 Barockfolk Barockfolk. När jag sätter på Gubben u Källingi reagerar jag inte omedelbart, första intrycket är att det här har jag hört förr – sångerska med komp av stränginstrument. Men vid fjärde sången, gamla Greensleeves lyfter det, och blir till en uppenbarelse jag inte känt sedan Sofia Karlssons Svarta ballader.Anna Emilsson är utbildad i renässans- och barocksång men har även andra erfarenheter. Olof Ander är också inriktad på barockmusik på violin, viola och viola d’amore. På denna duons debutskiva spelar han även mandola och cittern. Materialet är traditionellt från 1600-talet och framåt, från England och Sverige, med flera sånger på Annas modersmål gotländska, mer folk än barock tycker jag.Tillsammans gör de en skiva som jag tveklöst utnämner till årets bästa i genren folksång. Annas sång är helt enkelt underbar, ibland på gränsen till för akademisk eller söt, men alltid på rätt sida. Roligt med en svensk sångerska med så snygg engelska också. Olofs komp är av samma klass, väl varierat mellan finstämt och rytmiskt. Enda kritiken jag kan ha är att det blir svårt att spela detta lika bra live, då han ofta dubbat in både två och flera instrument. Ulf Torstensson Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5748 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5748#comments 2012-01-12 Raga. Raga. Efter sex års skivutgivning återvänder bolaget Country ochamp; Eastern till debuten med de indiska mästarbröderna Zia Mohiuddin och Zia Fariduddin Dagar. Första skivan innehöll en kvällsraga. Nu kommer en duett från morgonen efter, även denna gång inspelad av Bengt Berger i februari 1968. Ragan vi får höra kallas Miyan Ki Todi och beskrivs som den kvinnliga motsvarigheten till aftonragan Malkauns. I den lugna introduktionen, alap, ligger den måhända nyvakne sångarbrodern Z.F. ofta i ett rätt ljudsvagt röstläge och låter många av ragans bärande toner levereras av storebrors rudra veena, en sorts långhalsad luta. Stämningen får gott om tid på sig att sjunka in. Ingen brådska. Efter fyrtiotalet minuter börjar rytmen bli tydligare och mer bestämd, veenans metalliska klang tar stundtals täten och rösten hakar följsamt och smidigt på i ett högre register och snabbare tempo. Utan slagverk blir rörelserna extra påtagliga. Det är ett fåtal toner som spelar huvudrollerna i denna raga ur dhrupad-traditionen, som är särskilt avsedd för tidiga vintermorgnar. Framförandet är mycket samspelt och nyanserat men kanske inte riktigt lika helgjutet som föregående kvällsraga, vars karaktär nog ligger något närmare min smak, men jag kan ändå konstatera att denna lyssning bidrar till en både lugn och inspirerande start på dagen. Dag Strömberg Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5747 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5747#comments 2012-01-11 Personlig aboriginsk folkmusik. Personlig aboriginsk folkmusik. Den blinde aboriginske singer-songwritern Geoffrey Gurrumul Yunupingu är tillbaka med sitt andra album. Han sjunger fortfarande som ingen annan, med rika, särpräglade vokala harmonier som gjort honom unik. Sångerna är sprungna ur den aboriginska identiteten men denna gång borrar han ner sig längre in i sitt eget Rrakala-folks mylla: sånger om längtan, viskande träd och begravningsceremonier som Gurrumul sjunger helt på aboriginska språk. På denna skiva spelar han förutom akustisk gitarr och elgitarr även trummor och flygel. Det är mycket svårt att inte bli berörd av denna musik, framförd av vad någon kallat ”den viktigaste rösten i Australien”. Maria-kaisa Jurva Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5746 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5746#comments 2012-01-11 Fado. Fado.ochnbsp;Portugisiska Movieplay är säkert det skivbolag som har mest fado i sina arkiv. År 1998 gav man ut Fados do Fado, en serie på 50 cd med lite äldre fado, skivor som nu är svåra att få tag på. Nu kommer en ny cd-serie med samma namn. Sex av skivorna är antologier kring film-, teater- och gitarrmusik, desgarradas (växelsånger), humoristisk fado och ”musiker ur det gamla gardet”. På var och en av de övriga 18 finns fyra artister med vardera fyra inspelningar. Man skulle kunna tro att detta är en kortare version av den äldre cd-serien, men så är det inte. En del inspelningar finns med i båda, men mest är det olika material. Den förra utgåvan innehöll mest förbisedda äldre musiker, medan den nya också ger plats åt en rad av fadons största namn. Redaktören, sångaren och fadokännaren José Manuel Osório, som tyvärr avled i augusti i år, har premierat traditionell fado till gitarrkomp. Den populärmusikaliska fado till orkester som är mindre gångbar i dag undviks nästan helt. Tonvikten ligger på fado från 60- och 70-tal.Musikaliskt är utgåvan mycket varierande. En del av musiken kan man ha och mista, annat är mästerligt. Det framgår tydligt att de mest etablerade namnen också förtjänar att vara det. Men här finns också mindre berömda musiker som ger glada överraskningar, till exempel Estela Alves, Anita Guerreiro, Miguel Silva och António dos Santos. I utgåvan ingår många fina inspelningar som inte går att hitta någon annanstans. Självfallet är denna cd-serie värdefull för dem som intresserar sig för fadon när den var som mest populär och inspelad. Ulf Bergqvist Skivrecension http://www.lira.se/article.asp?articleId=5745 http://www.lira.se/article.asp?articleId=5745#comments 2012-01-10 Romsk balkan. Romsk balkan. När förra skivan med polska balkangruppen Caci Vorba, Szeczera mowa, kom i fjol höjde jag den till skyarna. Men när jag får uppföljaren blir jag osäker och av någon anledning inte lika entusiastisk. I centrum för gruppen står som tidigare sångerskan och fiolspelerskan Maria Natanson, och som tidigare har multiinstrumentalisten Piotr Majczyna arrangerat det mesta.Slutlåten på förra skivan, där i liveinspelning, återkommer i lite lamare skick, annars är det helt nytt material, huvudsakligen traditionellt romskt från Bulgarien och Rumänien. Det är alls inte dåligt, tvärtom, och jag inser att förväntansfaktorn spelar in, men Tajno Biav ger mig inte samma stora upplevelse som förra skivan. Jag lyssnar och lyssnar men förstår inte varför. Ulf Torstensson