Alagoas, spjuvern som hade en del alkoholproblem var kvar, han verkade nyktrat till sig, vi var rädda att han supit ner sig nu var det tvärt om. Tony som förut hade grava alkoholproblem var nu helt ren och var vice ordförande, härlig vändning.
Men med produktionen gick det inte lika bra. Myndigheterna hade kommit med tre projekt, kakao, bananer och gummiträd. Inget hade gått riktigt bra, träden dog, de angreps av skadedjur, banerna var inte så lyckade. Resultatet blev att alla hade hamnat i skuld. Dessutom hade man inte fått tekniskt stöd, alltså en jordreform som inte är allvarligt menad, men Alagoas Tony och de andra kämpar på....
I går träffades två av mina vänner, Ana från de hemlösas och Lucia från de jordlösas rörelse på det matkooperativ som dragits igång med stöd av Ny Gemenskap. Ana fick berätta om arbetet där, de problem som fanns och hur kooperativet hjälpt till med att skapa inkomster och stabilitet i ockupationen. Lucia kunde kontra med att MST kanske skulle kunna hjälpa till med att skaffa fram lite basvaror som bönor.
Ana till vänster på bilden
Ana berättade vilka problem de hade med narkotikatrafiken, hur de hotats. Lucia berättade att en bosättning hos MST upptäckt att där fanns en grupp knarklangare och att de när de slängts ut börjat hota ledarna för MST och deras familjer. Till slut tog MST hjälp av polisen för att lösa det. Ana berättade att polisen själv var inblandad hos dem. Slutsatsen är att situationen för en social rörelse är mycket svårare i städerna, det är ett annat tryck utifrån, rörelserna måste stötta varandra.
Konkret blev resultatet att MST kommer att skicka två bussar med kvinnor till förorten 8 mars för att stötta deras marsch till stöd för fattiga svarta kvinnor mot våld, polis och fattigdom.
Det var jag som hade fått tillstånd mötet. Det kändes som om det trots allt finns saker man kan göra som gringo för att stötta nätverk här, för en gångs skull en riktigt bra dag.
Höginkomsttagare utnyttjar reduktionen mest. De största skillnaderna visat sig när personer med olika hög inkomst jämförs. Av de med en årsinkomst under 300 000 kronor (drygt sex miljoner personer) var det bara 3 promille som hade skattereduktion. Bland dem med högre inkomst än 500 000 var det 4 procent. Bland kommunerna var andelen som fick skattereduktion störst i Danderyd, 3 procent. Andelen var lägst i Gällivare, endast 0,05 procent .
FM Belfast: How to make friends New Friends Electric (Patrik Lindgren) - 2010-02-22 FM Belfast: How to make friends (Kimi/BAM) Isländska FM Belfast har småhajpats i England för denna charmanta lilla debutskiva som låter som en mix mellan Calvin Harris kitsch-disco och The XX blygt viskande sovrums-indie. Smittande syntig popmusik med barnsligt driv och opretentiös approach, det senare manifesterat i två lika udda som stappliga (och egentligen helt onödiga) covers: en långsamt pratig Pump up the jam och en avig Killing in the name (Rage Against The Machines taggtrådshit, här kallad Lotus). Annars harmlöst rolig popmusik.
Nu driver krafter i Sverige på för personval, jag häpnar och förskräcks. Den senaste episoden hos moderaterna visar ju vad detta leder till.
Moderaterna känns som ett i grunden cyniskt parti. Visserligen har både Björklund, Olovsson och han från Overklighetens flock gjort obehagliga högergirar. Men moderaterna har grundlurat oss, under en falsk mittenflagg har de drivit Sverige stora steg åt höger med angrepp på sjuka, arbetslösa, fackföreningar.
Målet för deras politik är att öka marknadens makt på bekostnad av demokratin. Politikerförakt är ett av deras viktigaste verktyg. Jag undrar ibland om de är så cyniska att de själva medvetet underblåser detta, som nu i Tensta.
Poltik handlar om ideologi och vad man vill med Sverige, inte om hur mycket pengar man har för att driva en personkamanj.
Poliser dödar 14 i Vitoria da Conquista Lyssna på Lennart (Lennart Kjörling) - 2010-02-19 Bara ännu en av dessa nyheter. Det har nu framkommit att militärpolsen dödade 14 personer och ytterligare 3 ungdomar är försvunna i Vitoria da Conquista i sydvästra Bahia på gränsen till Minas. Det som hänt var att två militärpoliser blivit beskjutna när de åkte på motorcykel, en av dem dog. Enligt polisen var det narkotikatrafikanter som skjöt. Dessa 14 var alltså en hämnd.
Idag inleds PTs (Partido dos trabalhadores) fjärde kongress samtidigt som PT fyller 30 år, ganska få kongresser. Dilma Rousseff kommer att lanseras som presidentkandidat inför valet till hösten, då Lula inte längre kommer att kunna kandidera.
Dilma är Lulas kandidat och har varit hans samordningsminister där hon gjort sig känd som en stenhård kompetent administratör som fått saker gjorda. Hon har en bakgrund i stadsgerillan efter 1968 där hon också lärde sig hålla ordningen på männen. Hon är ingen karismatsik politiker, så Lula får ställa upp som publikmagnet. Det spekuleras sedan i om han kommer att kandidera 2014.
Inte många känner igen namnet idag, men på det tidiga 40-talet och 50-talet var Christine Kittrell faktiskt den ledande nattklubbssångerskan i Nashville. Hon kunde jama fram cocktailjazzig sista-rundan-blues likaväl som rocka rumpan av de flesta katterna i stan — såväl manliga som kvinnliga. Det tyska retrobolaget Bear Family ger oss nu ännu en anledning att lätta på plånboken och erbjuder ett sprängfyllt paket Kittrell i ”Call Her Name: The Complete Recordings 1951-1965”.
Christine Kittrell föddes 11 augusti 1929 och växte upp hos styvföräldrar i Nashville (fadern träffade hon aldrig och modern dog när hon vara bara ett år). Som så många andra fick hon sin första musikaliska skolning i kyrkan och redan som 13-14-åring turnerade hon i närtrakterna med en kyrkokör. Hon var under ett par år gift med Rufus Carrethers, basstämman i en av tidens största gospelgrupper, The Fairfield Four. Han var den första av hennes tre män.
Runt 1945 började Kittrell sjunga mer och mer sekulariserade sånger. Hennes förebilder var Billie Holiday, Bessie Smith och, framförallt, Ella Fitzgerald. Snacket bland stans nattklubbsägare var snart igång. I slutet av fyrtio- och början av femtiotalet började blues och country bli lönsamt och skivbolagsfolk letade alltmer aktivt efter nya talanger. Låtskrivarparet Jerry Leiber och Mike Stoller hittade henne och en serie inspelningar för bolag som Tennessee, Republic och Vee-Jay följde. Bland de musiker som kompade henne fanns en då okänd John Coltrane och Richard ”Little Richard” Penniman, som dök upp som pianist och bakgrundssångare i bl a mästerligt hårdsvängande ”Call His Name”. Little Richard bodde för övrigt ofta i ett gästrum hemma hos Kittrell, som vid något tillfälle kikade in och fick se den välfriserade artisten ”underhålla manliga bekanta” på sätt hon aldrig hade upplevt tidigare. Genom karriären jobbade hon även ihop med storheter som Joe Turner, Fats Domino, Ruth Brown, Count Basie, Louis Jordan, B.B. King, Louis Armstrong, Memphis Slim, Little Walter och Johnny Otis. Ingen dålig samling direkt.
Från mitten av sextiotalet började Kittrell åka över och sjunga för amerikanska trupper i Japan, Filippinerna och Vietnam. Hon blev mycket populär och kallades i recensioner för ”the female Frank Sinatra”. Men i augusti 1968, i Tu Lai, Vietnam, skadade hon foten allvarligt vid en av Viet Congs bombattacker. Hon flögs till USA och låg på sjukhus i runt ett år. Ett välkomstparty anordnades, men därefter blev hon bara erbjuden lokala, dåligt betalda spelningar. Hon bestämde sig för att lägga musiken på hyllan. Året var 1969. Hon började istället jobba som socialarbetare med unga flickor på glid. En av dessa knuffade henne 1972 nedför en brandstege vilket gjorde Kittrell beroende av smärtstillande medel och rullstolsburen för resten av livet. Hon gjorde några sena inspelningar på nittiotalet (med bl a Sean Carney & the Nite Owlz) men avled i lungemfysem 19 december 2001; 72 år gammal.
Med denna välmatade cd (31 låtar!) får vi nu äntligen möjlighet att bekanta oss med en fantastisk sångerska som oförtjänt fallit ned i glömskans fördömda dal. Vi får också hennes historia berättad (av Martin Hawkins) i ett informativt och rikt fotoillustrerat häfte på fyrtio sidor och dessutom med gnistrande mastrat ljud (ofta från mastertejperna direkt). Om sedan hennes musik ska kallas blues, jazz, r&b eller rock’n’roll är väl en smaksak; förmodligen alltihop. Jag kallar den mest tidlös, klassisk och underbar. Döm själv.
Vår skivredaktör guidar till det som svänger inom house, electro, techno, nujazz, worldbeat på bloggen New Friends Electric Läs nya inlägg | Prenumerera | Gå till
Vår man på webben bloggar sedan en tid tillbaka som Jazzografen om musik, grafisk form och om livet i allmänhet. Läs nya inlägg | Prenumerera | Gå till
På Honky Deluxe bloggar Johan om musik som ofta faller inom genren "någon slags amerikanskt rotad tradition". Läs nya inlägg | Prenumerera | Gå till
Lennart skriver om politik, kultur, socialt och musik från Sverige, Brasilien, ja nästan hela världen. Läs nya inlägg | Prenumerera | Gå till
En av våra flitigaste recensenter bloggar när han känner för det på Andreas Musik Läs nya inlägg | Prenumerera | Gå till
Max Lindahl (musiker och Lira-kompis)
På Farfars Blogg Om Jazz får ni ta del av Max personliga åsikter om musik, såväl som rekommendationer av musik att kolla in på Spotify och Youtube Läs nya inlägg | Prenumerera | Gå till
Adress:
Lira Musikmagasin
Box 31036
S-400 32 Göteborg
Besöksadress (även paket):
Förlagshuset
Heurlins plats 1
413 01 Göteborg
Anvarig utgivare: Jonas Bergroth E-post: lira@lira.se Tel: +46-31-13 44 10
När jag besökte de taklösas läger i Periperi stötte jag helt spontant på ett band som bodde där, de hade en liten replokal där och flera bodde där. De låter ungdomarna i lägret spela på deras instrument och de gör en social insats, fast de själva nästan inte äger något, deras instrument är ihoplånade. De sjukke egentligen beghöva stöd för att få ihop några trummor så att killar och tjejer kunde träna.
.jpg)
