Min tveksamhet inför etanolet handlar om att jag
1 Inte tror att det löser någon klimatkris, snarare förhindrar verkliga lösningar på den.
2 Detta är ytterligare ett sätt av oss i Nord och Väst att ta hand om Syds naturrikedomar, berika oss på dem och lämna lokalbefolkningen utan medel att själva försörja sig, exemplen är otaliga.
Nu har det framkommit att det svenska företaget SEKAB på ett otal sätt lurats, förfalskat dokument och dragit in tre Norrlandskommuner i mycket tveksamma affärer. Följande brev har skickats till SEKAB från en upprörd innevånare i Ö-vik, med stor erfarenhet av utvecklingsarbete i Afrika.
Har någon läsare mer kunskaper om detta, kontakta gärna mig (Bilden föreställer sockerrörsfält efter bränning och skörd)
Förutom grunden i den befängda idén att ett svenskt kemiföretag försökte sig på jättejordbruk i Afrika finns några frågor. Jag har framställt till kommunens fullmäktige (juni sammanträde) en begäran att man skall göra en revision av sig själva och inte bara försöka splittra det redan ansträngda SEKAB med ytterligare revisioner och begränsningar i handlingsfrihet.
Jag träffade igår Elvy Söderström som på min fråga varför kommunen, vars mål med ägandet i SEKAB var att behålla arbetsplatser och kunskapsförsprång i Norrland genom etanolpiloten, riskerade skattebetalarnas pengar i storjordbruk i Afrika.
Elvy svarade att hon inte då hade någon kännedom i frågan utan beslutet fattades i SEKABs styrelsen och att hon och kommunen senare ställdes inför en fait accompli situation och med tiden problem med avvecklingen av Afrikaföretagen.
Fråga: Varför informerades inte kommunledningen om en sådan genomgripande förändring av företagets långsiktiga strategi och investeringsbehov.
