Hur locka tusentals människor på tretton konsertställen med temat Jul i Folkton? Vid vilken trad-densitet kommer de i publiken som inte brukar hänga på spelmanstämmor, ovillkorligen storkna? Jul i Folkton-gänget, som höll konsert i Göteborgs Konserthus i går, verkar ha hittat den perfekta nivån. Efter ett tjugotal bitar, de allra flesta traditionella folkmelodier, får de två gånger stående ovationer av en till synes hänförd publik.
Då har de dessutom levererat hela paketet utan en tillstymmelse till det vanliga julprål som annars är kutym på liknande föreställningar. Inte en glittergirlang, inte en tomteluva så långt ögat når. Kontrasten till det vulgära spektaklet utanför – det juliga ljudbildspelet uppvisat på konstmuseets framsida – är grym för de senare, som till skillnad från Jul i Folkton känns ihopsatt på en kafferast. Den alternativa julshowen, som började med skivan med samma namn, rullar nu för fjärde året i rad, och till kvällens konsert har runt tusen finklädda åhörare köpt biljett. Som sagt, ensemblen gör entré i sobert svarta scenkostymer. Det enda som lyser upp är några röda detaljer som matchar showens främste historieberättare, Ale Möllers, mättade kavajfärg. Efter den inledande, knivskarpa stämsången sätter Sofia Karlsson nivån redan i andra numret med sin innerliga version av Gläns över sjö och strand, med den där rösten mitt emellan dockflickssöt och sträv. Sedan följer de glänsande soloinsatserna i strid ström. Lisa Rydbergs tolkning av Bingsjö-spelmannen Hjort Anders låt Min levnads afton får åtminstone mig att för några sekunder tro att jag befinner mig någonstans mellan de blånande dalafjällen en kulen novemberkväll. Roger Tallroths och Olle Linders version av Pärlepolskan, som går från omåttlig klangrikedom till nästan ohörbara flageoletter, är en annan som bär iväg långt utanför Göteborgs- symfonikernas hemmascen. Och så vår nye store folkvisesångare – ovanlig bara genom att vara man – Esbjörn Hazelius, tolkning av den fruktansvärt vackra melodin Det lyser en stjärna. Gråter någon i publikhavet? Ja, alldeles säkert. Men i denna folkmusikelit, där även Lena Willemark, som bland annat läser julevangeliet på älvdalsmål, ingår, spelar alla på samma höga nivå. Om någon står ut är det i så fall Ale Möller, med sin naturliga scenpersonlighet och konstanta glimt i ögat. Inte bara när han improviserar över Det är en ros utsprungen, eller låter sitt flödande munspel dränka in hela salen i trolsk julmagi i Jul, jul strålande jul, har han tusen intensivt lyssnande ansikten vända rakt emot sig. Utan minst lika mycket under sitt historieberättande, som den om de tolv
juldagarna när alla skogens oknytt är ute efter de sårbara människorna, eller den självupplevda om Staffan och hans hästar. Men som sagt, i princip varenda stycke får det att knottras på armarna. Det är bara att konstatera att detta troligen är den bästa julkonsert man kan se anno 2009. För er som inte har tid eller möjlighet att gå själva – lyssna på översta låten på www.myspace.com/julifolkton. Om inte förr, så varför inte sent på kvällen den 23e.
Bengt (2009-12-22 (10:32:01) ) Jag var också på Malmö-konserten och kan bara instämma i Lisbeths lovord. Hade man som jag dessutom plats på första raden blev närheten vid t.ex. a capella sången på scenkanten något alldeles extra.
Lisbeth Due Andersen (2009-12-20 (15:39:35) ) Koncerten i Malmø i aftes var ganske enkelt fantastisk! For en dansker med stor interesse for svensk folkemusik var denne forestilling det bedste af det bedste. Smukt, så tårerne stod i øjnene! Jeg vil anbefale enhver folkfreak uanset nationalitet at købe billet næste jul.
Anders (2009-12-15 (10:07:06) ) Föreställningen i Stockholm (Rival på måndagkvällen) var lika fantastisk. Även om jag redan hört det mesta (förra året i Eskilstuna) så är hela föreställningen ett exempel på hur folkmusiker kan fascinera en hel publik och även låta publiken sjunga med! Den riktigt stora höjdpunkten var (Rival på måndagkvällen) Lena W och Sofia K i "FRID PÅ JORD" som de sjöng a cappella! Tackar, tackar...
Kommentera
Lira.se - 2010-09-02
10:42:25
Karin har sett Gunilla Heilborns fantastiska dansförestä...
...llning Alaska, på Dans- coh teaterfestivalen. Med bra musik också!
Tidigare
Markus : äntligen lite färska recensioner på webben. Vi börjar med en renodlad partyplatta.
Tidigare
Karin piggar upp sig med svensk-norska folkmusikkvintetten Svers nya platta. Härlig energi!
Tidigare
Markus önskar alla en grymt svängig helg!
Tidigare
Karin överväldigas av Phil Mintons 70-talsinspelningar. Glad Day, låten Long John Brown och little Mary Bell till exempel. Var det bättre förr?
Tidigare
Jonas lyssnar på Dr John.
Tidigare
Jonas läser om riksspelmän.
Tidigare
Jonas vill ha kaffe
Tidigare
Karin violte och dansk pianojazz med Karen Bach Trios fina nya skiva Secret Rooms
Tidigare
Markus lyssnar på Abbey Lincoln (RIP) och Max Roach.
Tidning + CD + webb = LIRA
LIRA är en musiktidning för dig som
är nere med jazz, klubb-, folk-, roots-, världsmusik och andra genrer som inte får så stort
utrymme i andra medier. Varje år trycks 5 fullspäckade nummer av LIRA med musik
från hela världen. Till varje nummer följer en CD med smakprov från de skivor som snurrar mest
på redaktionen just nu. Dessutom publicerar vi löpande nyheter, recensioner,
topplistor och artiklar från tidningen direkt på webben - något nytt varje dag.
Har du sett en fantastisk spelning, hittat en lysande skiva eller
vill du rentav såga en musikupplevelse? Vi publicerar även sådant våra
läsare skriver. Skriv på Lira.se »
Spelmannen Per-Olof Moll som fick Zornmärket i guld 2009 bland annat för sitt traderande av musik från Särna avled för några veckor sedan. 2003 gjorde Moll skivan Jaggu lekar med mångårige spelkamraten Per Hardestam. Sommaren 2010 hade duon spelning på Ransätersstäman – vi länkar till en videoinspelning från tillfället..jpg)
.gif)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
