Varken McCoy Tyner eller Bill Frisell lever upp till förväntningarna, men Magnus Lindgrens (bilden) Brasilien-projekt imponerar, tycker Liras recensent Andreas Lagercrantz efter torsdagens spelningar på Skeppsholmen. (Bild: Mattias Lundgren)
Jazz på längden och på tvären bjöds det denna varma julikväll på Skeppsholmen i Stockholm. Staden badande i solsken och med båtarna i blickfånget på väg över bron till Festivalområdet är det ett stort äntligen i själen efter en regntung vecka.
Under första halvan av 70-talet exploderade jazzscenen av innovativa musiker som blandade jazzen med rock och funk. Massor av band skapade verkligt unika sound, som inte överträffats sedan dess. Ständigt ny inspiration hämtas från många av albumen från perioden, som samplats idogt sedan dess. Herbie Hancocks album Headhunters från 1973 tillhör definitivt milstolparna och lär vara ett av jazzhistoriens mest sålda skivor. Men liksom så många andra var Mr Hancock rastlös och sökte nya uttryck. När han så lämnade Headhuntersbandet fortsatte de på egen hand. Till jazzfestivalen kommer så den senaste upplagan av Headhunters, med två av originalmedlemmarna kvar, trummisen Mike Clarke (som var med från skivan Thrust 1974) och Bill Summers. Låt vara att musikerna gått från förnyare till förvaltare, det är imponerande hur mycket tryck de får till i sin jazzfunk. Men det beror också på den från början lågt ställda förväntningarna. Skön sommarfeeling i gamla slagdängor som Cantaloupe Island och Actual Proof bjuds det.
Nästa artist att äntra scenen har jag rätt högt ställda förväntningar på. McCoy Tyner har spelat in många utmärkta skivor med sitt kraftfulla pianospel i centrum sedan han lämnade John Coltranes klassiska kvartett, gruppen bakom ”A love Supreme” bland annat. Med sig har han två andra stjärnor saxofonisten Gary Bartz samt en av nutidens mest inflytelserika instrumentalister, gitarristen Bill Frisell. Således upplagt för en suverän konsert. Men helheten blir bara mer än delarna om alla musiker bjuder upp. Denna kväll spelar både kapellmästare McCoy Tyner och Bill Frisell oinspirerat och följaktigen under sina förmågor, bara Gary Bartz förmår engagera med några klösiga solon.
Så långt har musiken inte lyft till några höjder att tala om. Med Magnus Lindgrens senaste band Batucada Jazz höjs temperaturen betydligt. Äntligen ett gäng som spelar för livet och inte bara gör sin spelning. Till stor del beror det givetvis på Magnus Lindgrens upptäckarlust då musiken som spelas är ny, alltså inte bara ett knippe nya låtar utan ett helt nytt koncept. Musiken är till stora delar skapad i Brasilien, med brasilianska musiker. Konceptet är att blanda jazzen med de brasilianska slagverksensemblerna som spelar på karnevalen, så kallade Batucadas. En dos funk hör också till med tunga basgångar här trakterade av suveräne Magnum Coltrane Price. Visst finns det mycket som påminner om annan latinjazz, men mixen känns ändå ny och fräsch. Till Skeppsholmen har han med sig ett svenskt band där stommen utgörs av fyra slagverkare. Självklart centrum för bandet är Magnus Lindgren själv på ett strålande (spel-) humör. Mängder av härliga låtar och inspirerade solon. Ytterligare ett vedträ har lagts på brasan sedan de spelade på Fasching under våren. Spelglädjen inspirerar publiken, konserten hade gärna fått pågå någon timme till.
Karin Jacobson (2009-08-11 (15:27:14) ) Tänk vad musik kan upplevas olika... Själv blev jag tagen av just McCoy Tyner och Bill Frisells otroliga samspel samt av Bartz solon. Jag hann tyvärr bara se en bråkdel av konserterna på jazzfestivalen, men det här var definitivt en av de bästa.
Kommentera
Lira.se - 2010-09-02
10:42:25
Karin har sett Gunilla Heilborns fantastiska dansförestä...
...llning Alaska, på Dans- coh teaterfestivalen. Med bra musik också!
Tidigare
Markus : äntligen lite färska recensioner på webben. Vi börjar med en renodlad partyplatta.
Tidigare
Karin piggar upp sig med svensk-norska folkmusikkvintetten Svers nya platta. Härlig energi!
Tidigare
Markus önskar alla en grymt svängig helg!
Tidigare
Karin överväldigas av Phil Mintons 70-talsinspelningar. Glad Day, låten Long John Brown och little Mary Bell till exempel. Var det bättre förr?
Tidigare
Jonas lyssnar på Dr John.
Tidigare
Jonas läser om riksspelmän.
Tidigare
Jonas vill ha kaffe
Tidigare
Karin violte och dansk pianojazz med Karen Bach Trios fina nya skiva Secret Rooms
Tidigare
Markus lyssnar på Abbey Lincoln (RIP) och Max Roach.
Tidning + CD + webb = LIRA
LIRA är en musiktidning för dig som
är nere med jazz, klubb-, folk-, roots-, världsmusik och andra genrer som inte får så stort
utrymme i andra medier. Varje år trycks 5 fullspäckade nummer av LIRA med musik
från hela världen. Till varje nummer följer en CD med smakprov från de skivor som snurrar mest
på redaktionen just nu. Dessutom publicerar vi löpande nyheter, recensioner,
topplistor och artiklar från tidningen direkt på webben - något nytt varje dag.
Har du sett en fantastisk spelning, hittat en lysande skiva eller
vill du rentav såga en musikupplevelse? Vi publicerar även sådant våra
läsare skriver. Skriv på Lira.se »
Spelmannen Per-Olof Moll som fick Zornmärket i guld 2009 bland annat för sitt traderande av musik från Särna avled för några veckor sedan. 2003 gjorde Moll skivan Jaggu lekar med mångårige spelkamraten Per Hardestam. Sommaren 2010 hade duon spelning på Ransätersstäman – vi länkar till en videoinspelning från tillfället.
.gif)
.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
